forthekix

Vaknade mitt i natten, och fick för en stund för mig att jag låg vid en brasa i Aspen. Men nej, det var min tvååring med skyhög feber, som väckte mig med lite febersvammel. Glad var hon i alla fall. När hon låg där och berättade att Dipsy var grön, La-La gul, Tinky Winky lila och Po röd. Ja, det är väl ett jätte effektivt sätt att lära sig färger på?

Sen räknade hon lite för sig själv (eller för Heffaklumpen som låg jämte henne, jag vet inte riktigt) Skönt att hon inte var ledsen i alla fall. Det blev rätt många turer ut till köket för att hämta saft. Och hon drack och drack. Så det var ju jättebra. Trots att allt var så lugnt, och hon drack bra och verkade ändå hyfsat pigg. Så kunde jag inte låta bli att få lite oroliga mamma tankar i huvudet. Jag började genast minnas tillbaka till samtalet jag hade med Bea härom dagen, det om när Ella (hennes dotter) hade feberkramper.

Men, jag var mommy cool, och lyckades få tankarna ur huvudet igen, och applåderade mig själv lite, för att jag inte drog för stora växlar.

Nu håller jag bara tummarna för att Eiras dumma hosta försvinner, och att alla blir friska igen. Så våran kommande familjemedlem inte behöver födas rakt in i Familjen Snor, feber och hosta.



Hittade en rolig bild på Eira, som togs för exakt ett år sedan. Min sköna böna!