forthekix

Igår var jag och barnen med om en riktigt actionfylld tisdag. Efter att vi kommit hem från dagis och maten precis skulle börjas på, lyckades Lóa låsa in mig och Eira i sovrummet! Handtaget lossnade, och där stod min lilla tvååring ute i hallen och var den enda som kunde rädda oss från vår fångenskap. Visst gjorde hon några tappra försök att få in handtaget igen, men det var lite för svårt för henne. Så ledsen och ängslig stod hon och ropade på mig. PANIK!

Jag försökte hålla mig själv och barnen lugna så gott det gick, och jag och Eira sjöng sånger för Lóa, som gick och hämtade leksaker och satte sig utanför dörren och lekte. Eira hittade på sånger om att vi skulle få stanna i sovrummet hela livet ut, och jag började så sakta förstå att vi inte skulle få upp dörren.

Med fönstret på vid gavel från översta våningen, stod jag sedan och försökte ropa på hjälp. Efter en trekvart instängda i sovrummet, var det tillslut en granne på balkongen tvärsöver som kom ut.

Hon och vaktmästaren kom till våran undsättning och räddade en gråtande Lóa, en stressad mamma och en skönsjungande Eira ifrån vårt öde. Hurra för bra grannar!!

Eira fick för övrigt sin första "puss" av en pojke igår. Haha. Så himla gulligt!