forthekix

Att vakna halv sju och tro att klockan är någonstans mellan åtta och nio, är rätt skönt ändå, när anledningen är att solen väcker en. Nu känns det i hela kroppen att våren är på gång.

I tisdags plockade jag och Eira till och med några snödroppar som växte i en backe på våran väg hem från dagis. Och kängorna har fått se sig besegrade av conversen. Så härligt att gå med vårskor på sopade gator.

Nu skall snart min lilla Snövitbesatta unge gå på teater med dagis, och jag och den lilla solstrålen i babyblöja, skall ge oss ut på en morgonpromenad med Snyggjulle och hennes Hailey.


Det blöjbeklädda solskenet! ☀

Idag har jag bara fått njuta av det fina vädret genom fönstret. Lóa kändes inte riktigt kry än efter sprutorna igår, och jag själv var också rätt hängig. Så tråkigt när det ända man egentligen vill, är att gå en härlig långpromenad och ta en sväng bort till lekparken. Men, förhoppningsvis kan vi göra det imon.

Snacka om att man längtar tok mycket nu efter att få byta ut vinterjackan, slänga på sig ett par vårskor och bara andas in den kommande våren!

Jag lovar att uppdatera om Lóas dop, och lägga upp bilder från dagen. Men just nu är jag bara så totalt utmattad efter en hektisk vecka,som slutade med att jag drog på mig en mjölkstockning...jolly good fun ey?

Hoppas på att vara lite mer "on track" i morgon.

Behöver jag säga mer?

Jag är mest bara glad över att det inte var tusch..

Det var nästan så vi stod med finbyxorna på i morse, då det var dags för prästen att komma på besök. Ja, det är ju inte varje dag man har en Guds tjänare i sitt kök, och man blir helt plötsligt nervös och vet inte hur man skall bete sig. Lite som man sitter inne hos rektorn eller på en viktig anställningsintervju.

Både jag och Tor blev helt plötsligt väldigt medvetna om att vårat vardagstal innehåller rätt mycket svordomar, och med kammade hår satt vi ängsligt med uppdukat bord och väntade på att dörrklockan skulle ringa, och att vi skulle lyckas hålla tungan rätt i mun. ( Jag har en lite dålig erfarenhet av det där med svordomar, då jag stormade in mitt under en gudstjänst i en fullsatt kyrka, i tron om att det var Lucia möte. Men som kyrkvärden påpekade var jag en timma tidig, och det resulterade i att jag svarar med ett: Åh fan! Som jag sedan följde upp med ett HELVETE! För att jag kom på att jag svor! Eh, jo det är sant!! )

Prästen var givetvis jätte gullig, och vi gick igenom Lóas kommande dop över lite kaffe och en kladdkaka, och jag tror vi gav henne ett bra intryck. Och sen skall vi väl minnas att vi lever på 2000-talet, och präster är inte så skrämmande och farliga som man ibland föreställer sig dom! ;)

Vet inte varför jag envisas med att alltid sätta upp tvättid när Eira inte är på dagis, men så har det varit dom senaste gångerna, så även idag.

6 kilo bebis i babybjörn
15 kilo tvätt på axlarna ( jag vet detta för maskinerna väger tvätten, looord)
och en ca 13 kilos tvååring riskfullt skuttandes ner för trapporna.

ca 35 kilo tvätt, ett ny dammsuget och skurat golv, och en i övrigt städad lägenhet senare...

Så kan jag äntligen sätta mig i soffan med min ballerinapyjamas klädda bebis i amningsposition, och invänta ett avsnitt av Top Model. Sen skall jag tigga till mig en massage! Och påminna mig själv om att jag inte skall sätta upp tvättid på måndagar eller fredagar nästa gång...

Efter en dag som idag, som idag, som idag, ( Grotesco humor ) så längtar man ju om möjligt ännu mer till våren och sommaren.Det har varit en riktig skit dag ( vädermässigt ) men som tur var behövde jag inte spendera allt för många minuter ute i det ruggiga vädret.

Jo vintern är en underbar årstid. Så länge snön ligger krispigt vit över landskapen, och det doftar glögg och nybakade lussekatter ifrån stugorna. Men så fort julen är förbi, Champagnen är uppdrucken och klockan har passerat tolv den sista December. Så får iallafall jag, och säkert många andra, en enorm längtan till våren.

Man börjar leta vårtecken redan i Januari, funderar över om fåglarnas kvitter och snöns försiktiga reträtt är en indikation på vad som komma skall. ( Dock vanligtvis i typ slutet på Mars ) Men förutom denna längtan till varmare dagar och ljusare kvällar, så finns det en till anledning för, jag gissar ALLA småbarnsföräldrar. Nämligen dagen då overallen åker ner i källaren!

Efter att ha krånglat, trixat, hotat, tråcklat och tryckt på overaller i dryga fyra månader så börjar man sakta men säkert att se ljuset. Dagen skall snart komma, då det inte längre blir ett svettigt evighetsprojekt att få barnen utanför dörren (nåväl Lóa är from som ett lamm när overallen skall på) Utan nu nalkas tider, då jackor i alla former, tunna mössor och vantlösa fingrar är det som gäller. Och det finns ingen som är gladare över det än jag!



Lóa myser i sin overall



Eira en solig söndag,  i en lite tunnare mössa, vantlösa fingrar och JACKA!

Klockan är cirka kvart över fem, Bebis ligger och gurglar i vaggan, upp å amma.

Klockan är cirka halv sex, Tvååring ligger och säger - Mjau, mjau, säg mjau då mamma!

-Mjau.

Klockan är cirka fem i sex, trött mamma, gurglande bebis och mjauande tvååring äntrar vardagsrummet..

Snark..

Igår kväll fick Eira lillan feber. Hon var het som en kamin och helt hängig. Så idag har vi bara spenderat dagen inne. Med piggelin, film och mys. Men jag får ju lite myrkryp av att bara vara hemma, så något måste jag alltid sysselsätta mig med. Dagens fix blev därför att rensa ut Lóas garderob på för små kläder, lägga in ny tvätt på allas hyllor och städa Eiras rum.

Så nu när det är gjort kan jag sitta i soffan och mysa jämte min febriga flicka och se på Tingeling medans Tor gör en hemmagjord pizza och Lóa sover, utan att myrorna tränger sig på.

Ja, nu har jag fått ändrat min blogg lite i allafall. " Not a total Betty, but a vast improvement" Förhoppningsvis kommer den bli ännu snyggare, och rocka lite bättre framöver. Men tills dess så får vi nöja oss med detta!

..så har vi börjat med Linas matkasse.

Vanligtvis så är det ju Tor som brukar stå ute i köket och skära och hacka, koka och steka. Men idag var det jag som var Kapten. Det serverades Ugnsgrönsaker med halloumi, bulgur och kikärtskräm på soltorkade tomater. Namnet på rätten låter så fancy, så efter att ha lagat denna måltiden så känner jag mig ett snäpp närmare Leif Mannerströms nivå, vad gäller matlagning, och skall nog sätta mig i soffan och ha lite åsikter till programmet "Sveriges Mästerkock" ( fast egentligen är typ Eira en bättre matlagare när hon lagar plastmat vid spisen i sitt rum, än vad jag är... )

Vi småbarns föräldrar vet precis vad ordet "multitasking" innebär. Och ord och meningar som kvalitets tid och fredagsmys får en stor innebörd i ens liv helt plötsligt. Bara sådär.

Dom flesta kvällarna brukar vi faktiskt få våran kvalitets tid, igår var ett undantag, ett väldigt tröttsamt och påfrestande undantag. Men så är det, när dom små inte riktigt kan komma till ro, är förkylda, drömmer mardrömmar och annat. Det är bara att deala med det. Och när båda flickorna sedan ligger och andas sina lugna tunga andetag på ens arm, då är allt värt det.

Men just nu drömmer jag mig bort lite och längtar efter att få sova en hel natt, vakna utvilad och kanske få äta en go hotell frukost och bara sitta stilla, tyst och betrakta lugnet runt omkring. Det har jag redan bestämt att jag och Tor skall göra, så fort Lóa slutat amma. Då skall dom små änglarna få bo över hos farmor/farfar eller mormor/morfar, och hotellnatten skall bli ett faktum.

Tills dess, så skall jag multitaska, gå på sparlåga, fredagsmysa och ta vara på den lilla kvalitetstiden som jag faktiskt får. Sen skall jag tänka på hur mycket jag förmodligen kommer längta hem från det där hotellet när jag väl är där, och inse att det säkert slutar med att jag sitter och tjötar sönder den stilla lugna omgivningen under hotellfrukosten och babblar om mina fina barn.

Som en riktig mamma!



My prrrrrrecious!!

Är jag lat? Upptagen? Har jag tappat inspirationen? Eller vad är det som har gjort att jag inte har bloggat ordentligt på sista tiden?

Jag kan nog inte riktigt svara på detta. Tror helt enkelt att det är en blandning av alltihop. Men nu har jag i alla fall satt mig i soffan, ögonen på halv stång, efter en vaken natt, och med en kopp thé och en biscotti. Nu skall det bli blogga av! Och dom senaste bilderna i kameran skall redigeras lite och..

Jaha, sen tog det stopp.


Men här är i allafall några bilder på min sötaste lilla Eira bus.

Jag kan ju börja med att berätta, att jag förra veckan beställde två böcker, som jag har väldigt höga förväntningar på. Det skulle vara "Twilight" stuk gånger 10 ungefär. Så är man en sucker (hehe) för dessa vampyrböcker, så går man ju igång rätt ordentligt när man får höra något sådant. (jaja, lite tant sjuk får man väl vara)

För två dagar sedan låg snön vit över taken, träden var täckta av snö och istappar hängde vackert i rader längst med hustaken. Sen blev det helt plötsligt plusgrader. Laviner av snö rasade från taken, träden blev nakna och på marken kan man skymta asfalten under ett lager med is.

Det är galet! Tänkte ge mig ut med barnen ner till Biblioteket en sväng, men efter ett sms från Tor, där han uttryckte sin vrede mot isbanan utanför, då han hade blivit övermannad av denna blanka nyckfulla lömska fara och hamnat på ändan, så bestämde jag mig för att låta vagnen stå parkerad, och hålla mig och flickorna inne i stället.

Efter en förmiddag med trots, gråt, skrik och städning, så kan vi äntligen varva ner och pusta ut lite. Lóa sover, Eira sitter i soffan med sin prinsess DVD och jag fick en stund över att blogga. Håller tummarna för att isen inte är lika förädisk imorgon..



Vi härom dagen, ute på en snöig promenad minus en isbana.

Det är ju vida känt numera bland vänner och familj, att vi har fått en riktigt cool pistol i Lóa. Hon är lugnet själv. När hon låg i min mage däremot var det rena vilda västern där inne, och av erfarenhet ( Eira ) så trodde jag att det skulle komma ut en till liten illbatting med vilja av stål och ett sjujäkla humör. Och visst 10 veckor kanske inte är mycket att gå på, hurvida det kommer utvecklas en lite mer envis och busig sida.

Hursomhelst, så är det väldigt skönt att ha en så cool bebis, när man har en liten virvelvind till tvååring. Jag tror jag hade gått spikrakt in i väggen och fått 1000 gråa hår och förmodligen en stroke, om jag var tvungen att på egen hand deala med två vildingar om dagarna.

Trots att man ibland sliter sitt hår för att man får höra i 100 decibel och falsett någon som skriker - jag viiiiiiiiiiill ha pepparkaka, mammaaaaaaaa!!!

Så finns det som jag har sagt så många gånger innan, så att ni måste tycka att jag är tjatig, ingen härligare underbarare än min Eira.

-Nä mamma, jag ÄR inte trotsig! Jag är snäll..

Å där smälte mammas hjärta.

-sääää guuubaaaj to pååriiin rääään...stäääääj..

Så blev jag väckt i morse. Eira låg och sjöng på en av mina favorit låtar. Stay med Hurts. Vaddå spelat den mycket? Så fort den sätts på så säger Eira: mammas låt!

Ja, det var all sunshine till en början. Sen blev det ett sjujäkla liv, och Eira åkte in på sitt rum illa kvickt. Allt detta innan klockan slagit halv sju. Jippi!

Mitt i sitt utbrott lyckades hon så klart få väckt Lóa. Som var en riktigt jollrande solstråle. Och hon höll sig så också. Inga utbrott här inte.

Men så småningom svalnade även Eiras humör, och vi kunde som en happy family sitta tillsammans och äta frukost. Men jag har sagt det förr och jag säger det igen, det känns som att Lóa inte riktigt kommer få samma temperament som storasyrran. Hon är liksom lite coolare i humöret, och nöjd med tillvaron liksom. En av varje? Ja tack! Jag är ju så över glad ändå att Eira har sin personlighet, för jag tror det kommer gynna henne mycket i framtiden.





Hurts-Stay

Hmm.då ska man väl göra bäst i att låta bli. Men jag kan ju passa på att önska alla en mysig fredag. Här hemma blir det tacos och idolfinal. Förhoppningsvis har jag något att skriva imon. Så tills dess, ha en mysig fredag!