forthekix

Vi var där över helgen den 15-17 augusti för att ha en stor släktträff med hela Hembergs släktet. Och det är inte lite folk kan jag lova. Efter en kräftskiva och lite mingel på fredagen, skulle alla åka över till Ven på lördagen för massa roliga aktiviteter. Men eftersom det var 1,5 vecka innan min beräknade förlossning, så ville inte jag och Tor ta några risker,så vi stannade kvar i huset i Frösakull. Vi såg på OS och skulle förbereda för middagen som skulle hållas, då alla kom tillbaka. Men så långt hann vi aldrig. 

Vattnet gick mitt under tennis finalen. Det var en svensk som spelade om guldet, Tor hade väntat hela dagen på den matchen, och tji fick väl han när han snopet hoppade upp ur soffan när jag utbrast att vattnet gick! Vi åkte från Halmstad till sjukhuset i Varberg, och in på förlossningen, där vi stannade i två timmar, tills dom skickade hem oss för att avvakta att värkarna skulle börja. Dom satte igång vid sju på morgonen dagen efter och härliga 33 timmar efteråt såg vår lilla flicka dagens ljus!

Tors farbror sa till mig på fredag kvällen att vi får se om vi ses i morgon eller om ni är inne och föder barn. Ja, sa jag, man vet aldrig. Och tänk vad rätt vi hade. Hela släkten blev involverad i Eiras födsel och vi fick väldigt många mail med lyckönskningar och presenter skickade till oss efteråt.  Tror inte någon kommande släktträff kommer att kunna toppa det här. För hur ofta kan man under en släktträff bokstavligen säga att man fått en ny medlem?