forthekix

Idag har mysnivån varit hög. Jag och mina små töser packade in oss i bilen för att åka ut till Onsala och träffa våra vänner Hanna och Thea, som vanligtvis håller till i Brisbane Australien, men som nu har varit i Sverige på besök.

För några år sedan, närmare bestämt efter studenten flydde jag landet för en resa tillsammans med Hanna. Hon skulle börja plugga i Surfers Paradise Australien, och jag skulle mest bara ut på äventyr. Våran resa började i Thailand, vidare till Singapore och slutligen Australien. Vi blev som systrar under den tid vi spenderade tillsammans utomlands. Trots att vi hade lägenhet med två sovrum delade vi ändå säng, vi var oskiljaktiga och kunde så klart bråka som bara två systrar kan. En helt underbar upplevelse, och det var väldigt jobbigt när det var dags för mig att lämna Hanna. Hon har sedan dess alltså bott kvar, och vi träffas ju bara när hon är hemma.

Men, det häftigaste i det här, är att min lilla Lóa och hennes lilla Thea föddes med bara tre dagars mellanrum men på två helt olika kontinenter! Och nu fick dom träffas för första gången. Tycke uppstod verkligen, och även Eira hade roligt med dom små ettåringarna idag.

Vi drack varm choklad, försökte prata ikapp den tid vi inte har setts på, gick en härlig promenad i snön som började falla, och lekte på lekplatsen, fotade våra små tjejer och fikade, innan det var dags för oss att återigen skiljas.

Tills nästa gång vi ses, min High teck Hanna!

Idag klockan 08.16 föddes min lilla systerson!

Rösten sprack, och tårarna välde fram när jag i morse fick samtalet från min stolta syster. Vilken känsla! Och helt plötsligt bara så där expanderade mitt hjärta och gav plats åt en nyfödd liten baby pojke. En liten Elian, och ingen moster i världen är stoltare och gladare än mig!

Min fina, duktiga, fantastiska syster har äntligen fått sin lilla bebis, och jag är så lycklig både för hennes och för min egen skull! Nu kommer jag få uppleva det där speciella med att ha ett litet syskonbarn att skämma bort och ta hand om.

Eiras första reaktion var bara att hon skakade på huvudet när jag sa att det var en pojk. Näää. Men vad skall pojken heta då?

-Han heter Elian.

Eira- Jaja okej då! Då får han väl heta det då!

-Säg till Linda att hon, Elian och Christian skall komma hit, så kan jag och Elian leka på mitt rum!

Japp, lilla pojken min, det är bara att göra sig redo för kusinerna med en gång!

Och vi skall skämma bort dig med så mycket kärlek och alltid finnas här för dig. Älskade baby, välkommen till världen!

Snart kommer mina älsklingar Linnéa, Lelle och lilla Hedvig hit, för en mysig kväll med cupcakes, Tim Burton och babygos. Och igår var det ju sötnosens dop i fina Släps kyrka. Både "Måne och Sol" och "När du ser en droppe glittra" spelades, precis som på Lóas dop. Två väldigt fina psalmer! Heddan vr hur cool som helst, och slumrade sig mest igenom hela ceremonin och mottagingen, där det bjöds på en väldigt god buffé och två farligt goda tårtor.

När vi satt i bilen hem frågade jag Eira vad hon tyckte var bäst på dopkalaset. Hon svarade utan tvekan -Linnéa.

Kärt barn har många namn heter det ju, och Jennie och Linus lilla nyfödda ängel har två som det vägs emellan. Är det en Junis eller en Doris? Jag tycker definitivt att det är en Sötis iallafall!

Efter att ha fotat och spenderat dagar med massa preggos, så kan man ju inte låta bli att bli lite nostalgisk. Det är inte mer än 5 månader sedan jag var där, men ändå så känns det så längesedan som jag gick runt och mös med Lóa i magen.

På tal om Lóa, så har den lilla snuttan fått feber, efter ett besök på BVC och två sprutor i benen. Stackars lillan! Nu pysslar jag och systeryster om henne med kramar och gos.


Ett ganska gulligt kort.

Alltså, det klart att ingen människa i världen vill lida av sömnbrist, eller bli väckt varje natt, tidig morgon, och knappt få någon som helst sammanhängande sömn. Eller? Jag har haft sådan otrolig tur, med båda mina döttrar när det gäller sömn. (Om man jämför med många andras skräck historier, om två timmars sömn, kolikbarn och övriga vaknätter)

Men på sista tiden, så har min sömn blivit väldigt rubbad, och jag kan förstå vad du tänker "hallå, du har en ammande bebis, what did you expect!" Men nu är det inte bebisen som väcker mig, utan den rara tvååringen, som frekvent väcker mig med sina små:

-Mamma..Nappis  -Mamma, Snutten -Mamma, gossedjuren -Mamma, jag vill titta på Snövit.

Ja eller något i den stilen.

Natten mellan fredag och lördag var jag vaken med Eira mellan 02.00 och 06.00, sen vaknade Lóa.

Men det är som rubriken säger, något lite bitterljuvt över det hela. För någonstans så är det ändå väldigt mysigt att höra sitt lilla barn mumla ens namn, krypa tätt intill och föreslå att vi skall riva av ett Snövit maraton. Och precis lika mysigt är det, när man varje natt hör sin lilla bebis börja göra läten ifrån sig, och man vet, att nu får jag ta upp den lilla sömndruckna varelsen i min famn en stund..

Så trots att jag är på gränsen till galenskap av denna brist på skönhets slummer, så är jag lyckligast i världen varje gång jag hör ordet "mamma" oavsett vad klockan är.






Nyvaken pyjamas bebbe

-Okej Kicki, nu får du skärpa dig!

Det här med att barn växer, är ju något som märks om inte annat i garderoben. Nu har Eira kommit in i en sådan fas, där nästan alla kläder helt plötsligt är för små. Så då är det dags att skapa en ny garderob till lillan ( för att inte tala om lillasyster också, som växer en storlek i veckan, typ. )

Som den otroligt smarta morsan jag är ;D så har jag börjar reka lite kläder, så att man inte bara går och tokshoppar utan en tanke bakom det man köper. ( som att komma hem med en grå tyllkjol, som Eira absolut ville ha, okej, men hur praktisk är den på dagis? )

Så då har jag spanat in den här otroligt söta mysklänningen från Kappahl. Istället för att gå och köpa en från ChillNorway för 600 kronor mer, så är ju detta ett superbra budget alternativ, speciellt när man växer ur den illa kvickt.


Den lila dressen hade ju Lóa varit fin i oxå. Japp, imorgon märker vi om jag kan hålla mig till smart shopping eller inte. to be continued...

Ja, nu är det ju så att jag ammar ett barn. Men man skulle lika gärna kunna tro att jag är mjölk leverantör till sexlingar. Jag har så det räcker och blir över! Något jag blev varse om då jag ammade Eira för två år sedan.

När dockan var två månader fick jag en mjölkstockning som hette duga, och jag fick åka med ambulans och skyhög feber ner till Varberg. Där blev jag inlagd i två dagar, jag och min lilla familj. Och dom fick komma ner från BB avdelningen för att pumpa. Jösses det var ingen rolig historia! ( jag hade inte ens strumpor på fötterna när dom hämtade mig med ambulansen, så det var ju sådär roligt när vi skulle åka hem, och jag fick gå med ett par landstinget sockar och blåa skoskydd till bilen..haha)

Nu har jag mest (ursäkta alla känsliga som läser detta, om intima detaljer ) en sårig bröstvårta, som vid minsta berörning får mig att vilja skrika. Då kan ni ju förstå att det gör ont när en liten människa, med världens förmodligen bästa sug förmåga skall sätta sig fast vid min arma lilla tutte!

Ja, men det är bara att grin and bare, som jag tänker varje gång Lillan skall till å snutta. -Mamma, det går över, inte vara ledsen. Dom orden snurrar i mitt huvud! Tänk att Eiras ord kan göra så mycket!

Sen så är det ju bara att hoppas på att Lóa kommer vakna innan brösten sprängs..Annars får jag sno hit någon annan törstig unge! Kanske sätta ut en annons: Prima mjölk finnes med tillhörande mjölkcentral, ingen ersättning kräves, endast tömmning önskas.

Åter igen, jag är ledsen alla förmodade män och känsliga läsare som får ta del av detta kvinnliga beskymmer. Med vart om inte här kan en mjölk ko ventilera?



Världens bästa mjölkare!

Ojojoj. Nu har känslorna kickat in ordentligt! Var det någon som trodde att jag var ett hormonstinnt gravidmonster ( inga namn nämda ) till och från under dessa nio månader med bebis i magen, så kan jag ju meddela att det inte var någonting i jämförelse med hur jag är nu. Jisses! På tredje dagen då kom det som Gessle en gång sjöng: Alla känslorna på en och samma gång.

Både när Eira och Lóa föddes kunde jag inte gråta vid förlossningen, jag var fullt fokuserad på att bebisen levde, och på att betrakta hur vackert det var att se Tor gråta av lycka över sina nyfödda döttrar. Jag, inte gråta, som liksom kan börja gråta över en vacker reklamfilm! Hjälp, varför gråter jag inte?? Jag har precis varit med om ett ögonblick som är ögonblickernas ögonblick, och inga tårar kommer!!!

Sånt skrämmer mig!

Jag låg med Lóa uppe på BB avdelningen och försökte verkligen få mig själv till att gråta, men utan resultat. Där låg jag, lika känslokall som en robot i min egen mening. Jag var ju så lycklig och glad, men nej, inga tårar.

Sen åkte vi hem, och på kvällen när Knytet somnat på min arm, med mjölk runt hela munnen, andandes tungt och förnöjt. Då small det. Det var tårar som framställer synda floden som en vattenpöl i jämförelse. Jag ulkade och grät och fullkomligt skrek ut mina känslor. Det fanns ingen hejd på mig. Och precis så var det när Eira föddes också.

" Och på den tredje dagen kom tårarna"

Nu gråter jag mest hela tiden, hell, ljudet av glassbilen hade kunnat sätta igång vattenverket. Men det känns härligt att jag blivit människa igen. Sen om den här hormonstinna versionen av mig själv, kan tyckas en aning påfrestande för närmsta omgivningen, ( kanske inte det bästa att gråta ikapp med sin tvååring ) det är en helt annan sak.



Eira träffar sin lillasyster för första gången.



Hemma från BB. Mina söta små flickor!!

Vill passa på att tacka alla söta människor för alla era fina kommentarer! Blir som ni förstår helt tårögd och gråtfärdig av att läsa vad ni skriver till mig! Tack tack tack!

Ja, alltså jag har ju inte ens kommit fram till mitt "Due date" som är den 15:de (fredag) men åh vad jag börjar bli trött på det här nu. Jag känner mig bara tjock, långsam och som en sköldpadda på rygg, så fort jag sätter mig ner. Jisses!

När jag väntade Eira hann jag aldrig hit, jag hann inte tröttna på´t. Men nu! När man bara längtar tills man kan ta på sig skorna igen utan krångel, och att strutta upp för trapporna utan att bli andfådd. Jag är som sagt inte den där stilla sittande typen, som vilar så fort tillfälle ges, eller som tar det lugnt. Nepp, inte jag. Jag vill gärna göra allt precis som jag alltid har gjort. Ta två tre trappsteg i taget, bära upp tre tunga bärkassar samtidigt som jag håller en trotsig tvååring i handen (jo, det gick, men jag kan inte låta bli att förbanna mig över dom två grannarna som mötte oss i trappuppgången utan att ens TÄNKA att jag kanske behövde hjälp) bära nämda tvååring från bilen och upp för alla miljoner trappsteg, ja men det har jag gjort ända fram tills nu. Och det har funkat, även om jag märker att min kropp inte riktigt är lika stark som vanligt.

Jag har haft foglossningen från helvetet tillsammans med en ischias smärta som inte är från denna världen. Som grädde på moset har en envis nerv börjat komma i kläm också, och den gör ONT! Därför är jag trött på detta nu. Så, gnäll gnäll gnäll..NU FÅR BEBIS KOMMA!

Fast, jag kommer sakna känslan av att bara gå runt och mysa med min lilla bebbe i tryggt förvar där inne. Känna hur den hickar, eller sparkar. Det är underbart att få uppleva! Jag blir bara lite gnällig och trött på mig själv som inte är den där graciösa gasellen, som jag gärna vill måla upp för mitt inre, att jag var innan. Nu är jag ett långsamt gående fordon, som sakta tar pingvin steg för att komma framåt, och som kan jämföras i kroppsmodell med en elefant.

Japp, som jag uttryckte mig i ett tidigare inlägg, så börjar jag känna mig mer och mer färdig med den här graviditeten nu. Ett tag var det liksom som att jag inte ville att veckorna skulle gå framåt så fort, för jag ville njuta och mysa mer med min lilla mage. Det här är kanske sista gången man får vara med om en graviditet ( Om man nu inte skall följa Tors idé att skaffa sladdis sådär vid fyrtio, hmmm njää tack ) Men, nu när jag äntrat vecka 39, och idag passerar dagen då Eira valde att titta ut ( 38 + 3 ) Så börjar det kännas mer och mer okej för bebis att komma.

Så...

När kommer den då?

Lyssnar den redan så bra på sin mamma, så att den har noterat att jag gärna ser att den kommer till helgen? Eller kommer jag ve och fasa gå över tiden i sisådär tre(!) veckor? Nej, det går ju inte! Jag beställde ju en Oktober bebis!
Det kanske är lika bra att bara släppa taget och helt enkelt låta Lilla Lo bestämma själv, för det är ju precis så det går till. Bebis kommer när bebis vill! Basta!

Njäe, nu syftar jag faktiskt inte på Makka Pakka och hans gäng. Ville mest bara ha en lite gullig titel på mitt blogginlägg. Nu har Lilla Lo´s vagga kommit upp, och redan efter ( ja vad kan det ha varit ) 10 minuter hoppade katt nummer tre (det är Mika) ner och lade sig till rätta i denna himmelska vagga.

Jag har lovat mig själv att jag skall försöka låta Lo sova i vaggan betydligt mer än vad jag lät Eira göra det. Det var liksom två timmar första natten hemma från BB, sedan när hon vaknade första gången på natten, så åkte hon ner i sängen jämte mig istället. Och där låg hon sen, i 6 månader. Tills det blev dags att byta till spjälsäng....

Ja, ni förstår ju själva att vaggan måste få bli använd ordentligt någongång! Kanske blir det lite lättare med barn nummer två?



Så här fint blev det! Den är så himla vacker den där vaggan, kanske behåller den uppe för prydnad aka kattsäng efter att Lo flyttat ur den?



I och med att vaggan flyttades in, så fick Eira in spjälsängen på sitt rum. Det blev väldigt mysigt tycker jag, fast sova där, det gör hon INTE, Nej nej. Hon vill ju så klart ligga inne och gossa mellan mamma och pappa. Och nu känns det lite försent inpå, att börja vänja henne vid att sova i sitt egna rum. Det kommer ju bli som att vi "kastar ut" henne. Som svar på mormors fråga så sa hon faktiskt också: Bebis ligga vagga, Ejja ligga sängen. Så det klart att hon kommer få göra, så länge det funkar så.

Så får inflyttningen på rummet bli en helt ny spännande grej lite längre fram tror jag.

Eira tyckte det var hur kul som helst, att få måla på mamma och bebis. Min lilla konstnär! När hon tyckte att mästerverket var färdigt, så sa hon helt sonika. SÅ KLAAAAR!

Jag var hos min BM i Torsdags, och vi gjorde alla dom vanliga sakerna. Mätte magen, lyssnade på hjärtljud, tog blodtrycket och pratade lite om den kommande förlossningen. När jag sist vägde mig, så hade jag gått upp 13 kilo, vilket fick mig att börja tänka på hur det var när jag väntade Eira.

Allt som allt gick jag upp 14 kilo med henne, och jag började fundera på hur lika dom här två graviditeterna faktiskt har varit varandra. (Borsett från en helvetisk ischias värk, som jag inte hade sist)

Så här ser det alltså ut. Gravid med Eira: Cravings på apelsinjuice (endast tropicana smooth style duger) kokostoppar, fetaost, vattenmelon och chokladdoppade russin.

Gravid med lilla Lo: Cravings på apelsinjuice( också här endast tropicana smooth style, börjar seriöst gråta om någon annan införskaffats) kokostoppar, fetaost, vattenmelon och nötcremé.

Gravid med Eira: Foglossning från vecka 16, illamående fram till vecka 13-14, total viktuppgång 14 kilo.

Gravid med Lo: Foglossning från vecka 12(!!) illamående fram till vecka 14, hitills viktuppgång 13 kilo.

Sen bad jag BM att skriva ut min journal från graviditeten med Eira, och då kunde jag läskigt nog konstatera, att i exakt denna veckan så, mäter magen precis 33 cm på båda bebisarna, hjärtljuden var exakt 145 på båda, och jag hade gått upp 13 kilo (!) Lite läskigt att det är så lika!



Eira i magen



Lo i magen

Snart tågar vi in i Augusti, och det börjar närma sig Eiras födelsedag! Jag kan inte fatta att hon redan blir två! Känns som det var igår jag låg där på BB, med en liten nyfödd ängel i min famn. Hursomhelst så är det mycket som händer nu. Först är det bröllop i Frösakull, sedan är det dags för Eira att börja dagis!! Ojojoj..skall bli spännande! Sen är det ju då hennes födelsedag, och dom kommande två helgerna efter det, är det fler bröllop. Så jag ser fram emot en fullspäckad Augusti, en förhoppningsvis lugnare September, och sen är det dags för lilla bebisen att göra entré.

Vårat BF datum är 15:de Oktober, men går det som med Eira så kommer den tidigare. Vilket jag håller en liten tumme för ;D Några dagar innan sådär hade varit perfekt!

Denna gången är det inte bara BB väska som skall packas, nej, jag och Tor kom fram till att vi måste packa en MM väska också. En "Momo" väska till Eira. Man vet ju inte hur snabbt det kan gå, eller vart vi befinner oss när det är dags, så det kan kännas tryggt att ha allt sånt fixat. Jag menar bara för att Eiras förlossning tog 33 timmar, kan det ju ändå bli så att jag föder i bilen ;D ( Hoppas inte )

Skall beställa lite födelsedags presenter till Eira, har hittat så mycket skoj som jag tror hon hade blivit riktigt glad för!

är jag så otroligt dålig på! Har sagt gång på annan att jag skall bli flitigare på att blogga, och så går det ändå flera veckor mellan inläggen ibland. Jag förstår att man tröttnar på mig, det hade jag oxå gjort! Nu skall jag nog sluta ta och säga att jag skall bättra mig, och helt enkelt bara försöka blogga när jag kan, vill, hinner mm. Det kan bli lite hur som. Men den här bloggens främsta syfte är ju att skapa en form av dagbok, över Eiras och min vardag, som man kan titta tillbaka på och läsa och skratta åt. Så för att uppfylla det syftet så lyckas jag ändå rätt bra. För jag satt precis själv och läste igenom gamla inlägg jag gjort. Från när Eira var riktigt liten! Åh tiden går så fort!

Nej, det finns inget sötare i min värld. Än denna söta lilla varelse som sitter i vardagsrummet och vinkar på sina Tv favoriter Teletubbies. Hon har tom börjat göra "huvud axlar knän och tår", visst det blir bara huvud och tår, men detta till trots, så måste jag säga att det är kul med något tv program som kan lära en 16 månaders liten flicka detta. Visst dom måste ju vara seriöst LSD påverkade, men ändå! Eiras favorit är den röda lilla "Po", som hon sa när hon kom gåendes med DVD filmen i handen till mig. Och jag tackar inte nej, till att få sitta i soffan och ta det lite lugnt en stund, det måste ju även en liten sprallig flicka också göra mellan varven. Men 15 minuter räcker, sedan är det full rulle igen, lagom nog att låta både mamma och bebis ladda batterierna lite.



Hej hej vinkar Teletubbies, och Eira vinkar glatt tillbaka, och övar huvud, axlar, knän och tår i soffan.

Efter en gnällig dag (från min sida) till en desto bättre kväll. Vi åkte ut och handlade hela familjen, och kom sedan hem med diverse ingredienser till hemmagjord pizza. Tor fick mersmak efter en otroligt god pizza hemma hos familjen Erlandsson/Wall förra lördagen, så vi gjorde vårat bästa för att återskapa Jennies goda vitlöksås och addade soltorkade tomater, fetaost, mozarella och annat gott! mmm!

Eira fick så klart några bitar hon också, eftersom hon ätit så dåligt på sista så är det liksom bättre att hon äter oavsett vad. Visst var den uppskattad, men det var ju bra mycket roligare att kleta in pizza i håret än att äta. Så..det fick bli ett härligt bad efter tomatsås inpackningen. Men nu, sover lillan så gott, och jag hoppas för både våran och hennes skull att hon får sussa hela natten nu.

Nu har jag beställt julklappar till Eira. Det blev den efterlängtade Beauty Boxen från Oscar & Ellen, samt en liten dockvagn till hennes Maileg samling. Jag passade även på att köpa ursöta plåthinkar, som kommer passa perfekt som blomkrukor i Eiras fönster. Alla saker köpte jag här. Rummet börjar arta sig mer och mer, Nu är det bara matta och gardiner som skall inhandlas, sedan är det dags för inflyttning.

Jag har hittat en väldigt fin matta inne på Grandmas i Göteborg, så jag får hålla tummarna för att den finns kvar så jag kan köpa hem den. Annars har jag en väldigt söt backup matta från Rice, som gärna också kan tänkas få flytta in i det lilla flickrummet. Sen är det ju då frågan, om jag skall köpa tyg och sy egna gardiner, eller om jag skall köpa ett par färdiga? Tanken från början var att jag ville sy ett par egna, men känner jag mig själv så kommer det säkert att krångla, bli snett och jag kommer bli galen, så det kanske är lika bra att förekomma problemen och köpa ett par i stället. Vi får se.

Nu är det snart dags för Idol, rödvin och saltchoklad..mmm..fredagsmys!