forthekix

Det sitter en matvägrare i mitt kök..Eller rättare sagt. det sitter en trött, lite små gnällig hungrig mamma i köket. Det är inte jag som matvägrar, o nej, det är den lilla. Lilla matvägraren, som röjer i mitt skafferi. Nu är det bröd över hela det ny dammsugna golvet. Tråkigt sånt. Men jag orkar liksom inte.

Det är en sådan fin dag, vi skulle ju ta tillvara på den. Vad hände? Lilla älsklingen har varit sjuk i några dagar, har sovit förbaskat dåligt, och vaknat förbaskat tidigt, matvägrat, levt på nyponsoppa, medans mamma har levt på sparlåga. Som är så nära att slockna by now. Sömnbrist kan ta knäcken på vem som helst. Tro mig, jag som har energi som räcker till ett helt fotbollslag, brukar fixa det mesta i för lite sömn världen. Men hjälp vad jag är nära nu..

Sen sitter man, i soffan en fredagkväll, äter på saltchokladen som förtillfället inte smakar någonting, kollar på Idol finalen, kräks lite över Eriks alldeles för överdrivet kommersiella "Kalles kaviar" attityd och håller på den mer i min smak rockiga coola Callen. Men när då vinnar låten ljuder sina torra första beska toner och det lilla taniga skrikande irritations objektet går och vinner, så börjar jag lipa. Whats up with that?? Moderskänslorna tog över, jag klarar inte av att tycka illa om någon, han är ju så glad över att få ha vunnit, och se så glad hans pappa är? så stolt över sin lille pojk..

Det är så skönt att man faktiskt bara är mänsklig after all..



Även när hon hade vattenkoppor var hon pigg å glad å full av energi min lilla bebis. Och vad jag har förstått så har hon ärvt sin mammas gen, att vid 40 graders feber härja och hålla igång som bara den. Ja, jag får väl bara tacka och ta emot att något tydligt lyser igenom från mig..