Bio,Utflykt och dop
Hoppsan! Nu har det visst gått några dagar sedan jag bloggade. Nu har jag ju ingen sjukdom att skylla på (äntligen frisk!) Men jag får väl skylla lite på att jag haft fullt upp, och inte prioriterat bloggen...shame on me! Men nu är jag här! och jag skulle kunna skriva en hel novell om vad jag har haft för mig sedan i fredags. Men det skall jag inte. Nej, jag kan göra en kort summering i stället!
Fredagens bio var jätte bra! Och jag och Jennie hade en super mysig kväll. På Lördagen tog vi en tripp till Stättared. Tor, Jag och Eira och Morris med mamma och pappa. Det blev så klart succé! Eira knatade runt och tittade på allt från höns, kaniner till en ny född kalv. Men jag tror att det var alla besökarnas hundar, som var den största hiten, som vanligt blir Eira sjövild när hon får syn på minsta lilla chihuahua!
På Lördag kväll var det dags för träff med alla Tallinn tjejorna! Det blev rosévin, ost, kex och choklad hemma hos syster. Vi hade det så mysigt. Och trots att jag skulle sova över hos Linda, för att få sova ut lite, så blev det en sen kväll, en relativt tidig morgon, och en super trött mamma! Men jag får skylla mig själv!
Eira hade i alla fall en väldigt mysig helg med sin pappa, och mitt hjärta höll på att hoppa över några slag, när jag hämtade upp henne hos farmor och farfar efter lunchtid. Där kom hon spatserande med en liten prinsesskrona på hvudet, och det kändes som att jag inte hade sett henne på veckor! Tänk att det finns en liten person som kan framkalla sådan saknad på så kort tid! Mammas gullunge!
Vi svidade i alla fall om till finkläderna där på eftermiddagen, och tog oss ut till Vallda kyrka, för att närvara vid min kusins nyfödda dotter Wilmas dop. Eira satt snällt i kyrkan och lekte med mormors nycklar, och lika snällt satt hon och mumsade i sig en smörgås på mottagningen efteråt.
Det är fortfarande konstigt att se små nyfödingar och tänka att Snårpan varit så pyttig! Nu är hon en vild ettåring med en vilja som heter duga! Som iof märktes redan på BB. Men som mamma säger: Jag var likadan, så talesättet "äpplet faller inte långt från trädet" stämmer ju verkligen i detta fallet.
Nu är det snart dags att gå och simma!
Fredagens bio var jätte bra! Och jag och Jennie hade en super mysig kväll. På Lördagen tog vi en tripp till Stättared. Tor, Jag och Eira och Morris med mamma och pappa. Det blev så klart succé! Eira knatade runt och tittade på allt från höns, kaniner till en ny född kalv. Men jag tror att det var alla besökarnas hundar, som var den största hiten, som vanligt blir Eira sjövild när hon får syn på minsta lilla chihuahua!
På Lördag kväll var det dags för träff med alla Tallinn tjejorna! Det blev rosévin, ost, kex och choklad hemma hos syster. Vi hade det så mysigt. Och trots att jag skulle sova över hos Linda, för att få sova ut lite, så blev det en sen kväll, en relativt tidig morgon, och en super trött mamma! Men jag får skylla mig själv!
Eira hade i alla fall en väldigt mysig helg med sin pappa, och mitt hjärta höll på att hoppa över några slag, när jag hämtade upp henne hos farmor och farfar efter lunchtid. Där kom hon spatserande med en liten prinsesskrona på hvudet, och det kändes som att jag inte hade sett henne på veckor! Tänk att det finns en liten person som kan framkalla sådan saknad på så kort tid! Mammas gullunge!
Vi svidade i alla fall om till finkläderna där på eftermiddagen, och tog oss ut till Vallda kyrka, för att närvara vid min kusins nyfödda dotter Wilmas dop. Eira satt snällt i kyrkan och lekte med mormors nycklar, och lika snällt satt hon och mumsade i sig en smörgås på mottagningen efteråt.
Det är fortfarande konstigt att se små nyfödingar och tänka att Snårpan varit så pyttig! Nu är hon en vild ettåring med en vilja som heter duga! Som iof märktes redan på BB. Men som mamma säger: Jag var likadan, så talesättet "äpplet faller inte långt från trädet" stämmer ju verkligen i detta fallet.
Nu är det snart dags att gå och simma!
Kommentarer
Trackback
