forthekix

Väldigt många, jag själv inkluderad, tycker ju att Eira är en rak kopia av sin fina pappa Tor. Och visst, som jag sa, så är jag en av dom. Men det finns vissa saker, som verkligen visar på att det är min dotter det där.

Som hennes humör till exempel. Hennes vilja, hennes envishet. Nog besitter även pappa dessa egenskaper. Men jag kan verkligen känna igen mig, från hur jag var när jag var liten. Som att hon redan börjar säga vad hon vill och inte vill ha på sig. Senast i går morse innan dagis, hade vi ett litet krig om detta. Eira vägrade ta på sig jackan och mössan, utan skulle promt ha på sig sin väst och den lila baskern till det. Jag tänkte minsann gå vinnande ur det där kriget, tills en morgontrött pappa, helt ovetande om läget, hasar sig upp i hallen, och räcker Eira den lila baskern! Jaha! Tusan också!! Där vann hon den ronden. Annars har jag som princip att, visst Eira har en stark vilja, men min är starkare!! (ja, för det mesta i alla fall)

Sen har vi ju den pedanta sidan, som hon definitivt inte har ärvt av far sin. Hon är väldigt duktig på att städa efter sig, och gör gärna fina rader av saker hon ställer upp, och lägger saker i ordning. Det är ett typsikt Fribergs drag.

Sen, sist med inte minst. Hon håller för det mesta kritan i vänster hand!!

Ha ha! Så klart ungen blir vänsterhänt! (Som jag och morfar, för er som inte vet)


Den lilla konstnären