forthekix

Ja, alltså jag har ju inte ens kommit fram till mitt "Due date" som är den 15:de (fredag) men åh vad jag börjar bli trött på det här nu. Jag känner mig bara tjock, långsam och som en sköldpadda på rygg, så fort jag sätter mig ner. Jisses!

När jag väntade Eira hann jag aldrig hit, jag hann inte tröttna på´t. Men nu! När man bara längtar tills man kan ta på sig skorna igen utan krångel, och att strutta upp för trapporna utan att bli andfådd. Jag är som sagt inte den där stilla sittande typen, som vilar så fort tillfälle ges, eller som tar det lugnt. Nepp, inte jag. Jag vill gärna göra allt precis som jag alltid har gjort. Ta två tre trappsteg i taget, bära upp tre tunga bärkassar samtidigt som jag håller en trotsig tvååring i handen (jo, det gick, men jag kan inte låta bli att förbanna mig över dom två grannarna som mötte oss i trappuppgången utan att ens TÄNKA att jag kanske behövde hjälp) bära nämda tvååring från bilen och upp för alla miljoner trappsteg, ja men det har jag gjort ända fram tills nu. Och det har funkat, även om jag märker att min kropp inte riktigt är lika stark som vanligt.

Jag har haft foglossningen från helvetet tillsammans med en ischias smärta som inte är från denna världen. Som grädde på moset har en envis nerv börjat komma i kläm också, och den gör ONT! Därför är jag trött på detta nu. Så, gnäll gnäll gnäll..NU FÅR BEBIS KOMMA!

Fast, jag kommer sakna känslan av att bara gå runt och mysa med min lilla bebbe i tryggt förvar där inne. Känna hur den hickar, eller sparkar. Det är underbart att få uppleva! Jag blir bara lite gnällig och trött på mig själv som inte är den där graciösa gasellen, som jag gärna vill måla upp för mitt inre, att jag var innan. Nu är jag ett långsamt gående fordon, som sakta tar pingvin steg för att komma framåt, och som kan jämföras i kroppsmodell med en elefant.