Bitterljuva sömnlöshet

Alltså, det klart att ingen människa i världen vill lida av sömnbrist, eller bli väckt varje natt, tidig morgon, och knappt få någon som helst sammanhängande sömn. Eller? Jag har haft sådan otrolig tur, med båda mina döttrar när det gäller sömn. (Om man jämför med många andras skräck historier, om två timmars sömn, kolikbarn och övriga vaknätter)

Men på sista tiden, så har min sömn blivit väldigt rubbad, och jag kan förstå vad du tänker "hallå, du har en ammande bebis, what did you expect!" Men nu är det inte bebisen som väcker mig, utan den rara tvååringen, som frekvent väcker mig med sina små:

-Mamma..Nappis  -Mamma, Snutten -Mamma, gossedjuren -Mamma, jag vill titta på Snövit.

Ja eller något i den stilen.

Natten mellan fredag och lördag var jag vaken med Eira mellan 02.00 och 06.00, sen vaknade Lóa.

Men det är som rubriken säger, något lite bitterljuvt över det hela. För någonstans så är det ändå väldigt mysigt att höra sitt lilla barn mumla ens namn, krypa tätt intill och föreslå att vi skall riva av ett Snövit maraton. Och precis lika mysigt är det, när man varje natt hör sin lilla bebis börja göra läten ifrån sig, och man vet, att nu får jag ta upp den lilla sömndruckna varelsen i min famn en stund..

Så trots att jag är på gränsen till galenskap av denna brist på skönhets slummer, så är jag lyckligast i världen varje gång jag hör ordet "mamma" oavsett vad klockan är.






Nyvaken pyjamas bebbe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0