forthekix

Det var nästan så vi stod med finbyxorna på i morse, då det var dags för prästen att komma på besök. Ja, det är ju inte varje dag man har en Guds tjänare i sitt kök, och man blir helt plötsligt nervös och vet inte hur man skall bete sig. Lite som man sitter inne hos rektorn eller på en viktig anställningsintervju.

Både jag och Tor blev helt plötsligt väldigt medvetna om att vårat vardagstal innehåller rätt mycket svordomar, och med kammade hår satt vi ängsligt med uppdukat bord och väntade på att dörrklockan skulle ringa, och att vi skulle lyckas hålla tungan rätt i mun. ( Jag har en lite dålig erfarenhet av det där med svordomar, då jag stormade in mitt under en gudstjänst i en fullsatt kyrka, i tron om att det var Lucia möte. Men som kyrkvärden påpekade var jag en timma tidig, och det resulterade i att jag svarar med ett: Åh fan! Som jag sedan följde upp med ett HELVETE! För att jag kom på att jag svor! Eh, jo det är sant!! )

Prästen var givetvis jätte gullig, och vi gick igenom Lóas kommande dop över lite kaffe och en kladdkaka, och jag tror vi gav henne ett bra intryck. Och sen skall vi väl minnas att vi lever på 2000-talet, och präster är inte så skrämmande och farliga som man ibland föreställer sig dom! ;)