Wonderwoman med taskig rygg.

Ja, jag vet. det har varit lite dåligt med uppdatering på ett tag. Men det enda jag har att säga i mitt försvar är att jag varit sjukligt upptagen.

Igår var det mamma/bebis yoga med Lóa, Ylva och Meya på Yogaroom. Både vi och bebisarna låg i " Happy Baby" position och hade en riktigt mysig stund på mattorna. Sen var det sushi för hela slanten hemma hos Öhman/Andersson, och dom små flickorna sov i flera timmar. Tror det var rätt påfrestande det där med yoga.



Lóa passade på att vända sig för första gången, när hon låg på mattan jämte Meya. Yogan kanske inspirerade?


Efter en heldag med Yrla Virla och Mejjis, så styrde jag och Lóa kosan mot Göteborg och destinationen var Caroline och Daniel. Där mös vi hela kvällen med semlor och tomatsoppa. Och jag fick t.o.m träffa Lena (Carros mamma) som var där på besök. Det pratades om konfirmation, stall och svunna tider, jag fick klappa på bebismagen, och Carro fick öva sig på det här med bebis, genom att mysa lite med Lóa. Kunde inte bli bättre.


Carro och Lóa gosar

Dagen idag har varit full rulle från att mina små blå slogs upp ända tills nu (typ) Alla tre brudar, dvs Jag, Eira och Lóa, packade in oss i bilen och åkte först hem till Ylva och sedan vidare mot Fjärås och Camilla. Där var det highlife och playdate med sex ungar och fyra mammor i en härlig blandning.


Jag slängde ihop en vit chokladkaka, och vi mumsade i oss den och en super god pasta sallad och pratade och skrattade åt våra kids.


Den goda kakan ( bild lånad av "Kalasgott" )


Meya mumsar mat

I bilen hem somnade Eira helt utmattad efter dagen, och det var bara till att bära bebis, skötväska, kamera och tvååring från bilen och upp för alla våra trappor till tredje våningen. Jag kan väl säga att jag kände mig lite som wonderwoman, fast med dålig rygg när jag gick där och kånkade på mitt bagage. Tänk vad mycket man ändå klarar när man måste. Jag klappar mig själv lite på axeln för att jag orkar hålla igång så mycket, vara effektiv, jonglera två barn och få gjort mycket undertiden. Vi två barns mammor ska banne mig ge oss själva lite cred för att vi är så duktiga, så det så! Jag kan vara en supermorsa ibland, hell yeah!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0