forthekix

Vi har som folket i Libyen börjat göra uppror, mot en 2,5 årig diktator. Här hemma är det enligt henne "My way or the highway" som gäller. Det är för det mesta krig om allt från morgon till kväll.

Oftast är det matvägran, påklädnads beskymmer, skrik om diverse filmer och gnäll över att behöva besöka duschen som är dom huvudsakliga ämnena det dikteras om.

Men vi ( Tor och jag ) gör allt vi kan för att bestrida denna härskande skrikande "tyrann". Ibland blir det dock att man ger med sig, sorgligt nog.

Men någon gång emellanåt så gör vi alltså revolt, och försöker bestrida 2,5 åringen. Dom vanligaste reaktionerna är:

-Jag kan inte äta, jag har ingen mun. Eller

-Men du får inte säga nej!

För att inte tala om det hederliga gallskriket.

Men dagen skall komma då vi lyckas "störta" denna envåldshärskaren, och det skall åter bli fröjd i paradiset.



Den självutnämnde härskaren med krona på huvudet och sin snälla "sidekick", gömmer sig i sin gosedjurs bunker.