Kräksjuka familjen
Jaha, ett plåster och en puss, visst det hjälper till mycket. Men tji fick jag, när jag gick i vårsolen i lördags och åt en glass och tänkte " Ja, men det här skall vi väl klara oss ifrån, nu har Eira inte kräkts sen igår förmiddag, och ingen annan har visat symptom på att bli sjuk"
Ta ut segern i förskott kallas det.
Efter en myskväll ihop med vin och choklad, började jag plötsligt må illa. Och sen var det kört! Både jag och Tor sprang skytteltrafik mellan sängen och badrummet, och var inte mycket till människor, när våra små kottar slog upp ögonen alldeles förtidigt efter en plågsam, sömnlös natt ( för oss, inte för dom )
Världens bästa mormor och morfar tog på sig det tappra ansvaret att passa en riskfylld smittkälla och en lite gnällig bebis med besvärlig hosta, medan mamma och pappa fortsatte dagen med att passera varandra i hallen påväg till toaletten.
Ingen solskenshistoria det här inte.
Kvällen kom, barnen kom hem, Lillan somnade gott i soffan, tills hon plötsligt kaskadkräks över hela täcket och sig själv! Stackars liten! Då är det bara att ställa in sin egen sjuka, trötta, utmattade person i garderoben och iklä sig rollen som mamma.
Bebis kräks inte mer, vi får i henne vätskeersättning, vi är ute ur riskzoonen.
Tills nämna smittkälla kommer upp ur sängen och säger att hon har ont i magen, och efter en halvtimma med klapp på magen, gos och ytterligare insomning, så väcks hon av att hon också kaskadkräks i hela sängen.
Jippi!
Nä, så det har varit min helg, hur har eran varit??
Kommentarer
Trackback
