forthekix

Det låg en härlig dimma över skogen imorse, när jag satt med tända ljus i köket och drack te, och jag kände verkligen att idag var en dag att ta tillvara på. Så efter dagislämning och Lóas nap, åkte jag och bebis ut till Fjärås och Gaia för att spendera dagen tillsammans med Josefine och hennes lilla Alma. En kopp te inne i det underbara caféet och en härlig skogspromenad med Josefine och hennes fina underbara mamma Ania, som äger Gaia. Dom tre kinesiska nakenhundarna gjorde oss också sällskap, och Lóa var i extas över dom lurviga fyrfotingarna, och satt i vagnen och sa titta, titta hela tiden.

Lite svampfynd gjordes i dom härliga skogarna och jag tror Josefine fick sig en kantarellmacka till kvällsmat. Precis så skall hösten kännas! Nog var det lite för varmt för att kännas som höst, men det är ju inget man är ledsen för. Färgerna och luften skvallrar ju om vilken årstid det är, och bara det känns härligt!

Idag har det hänt grejjer vill jag lova! Är ni beredda på att höra vad?

Okej. Först och främst så är jag från och med idag officiellt egen företagare!! Och det känns ju otroligt roligt att äntligen vara igång! På riktigt liksom! Hurra!!

Men det som toppade dagen var ändå att Lóa helt plötsligt "släppte sargen" och började knata runt helt själv, ordentligt! Så, idag är väl Lóas officiella börja gå dag! Hurra för det också!! Gullungen, oj vad hon har gått idag!

Från mamma till pappa, från pappa till världens finaste storasyster som tyckte det var urkul när Lóa sträckte armarna mot henne och gick tvärs över rummet!

Ja, ni kan säkert förstå att jag är oerhört glad just nu!

Vet ni vad?

Vilken helg vi har haft! Tor har varit borta, så det har bara varit vi giiiirls ( internskämt, Linda! Blink blink! ) Dans, ponnyridning, fika med moster Linda, lekplatshäng och thaimat hos mormor och morfar hann vi med, innan flickorna slocknade i bilen hem i lördags. Och igår var vi ute i det härliga hösvädret på en promenad, sedan blev det en fika ute och häng på lekplatsen, innan pappa äntligen kom hem igen.

Efter en tur på Ica Maxi, lagades det Saffransoppa med gott bröd och choklad cupcakes, när mina Linneór kom på middag. Vi satt och mös i höstmörkret som sig bör, och smidde planer som brukligt! Alltid lika mysigt med mina babys! Både Eira och Lóa, och Linnéa och Lelle ♡

Idag tog vi med cupcakes som blev över och åkte ut till Camilla och hennes små pojkar. Josefine med barn kom dit efter ett tag också, och det var barn högt och lågt. Perfekt sådana här lediga måndagar. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen, jag älskar verkligen hösten! ett stort hurra för den!

Mätt och belåten sitter jag nu i soffan, och har precis vinkat av Linnéa och Hedvig, som har varit här. Fredagsmys med tacos, cola med twist och en kladdkaka med pepparkaks smak. Och så lite bebisgos då förstås.

Heddan har blivit lite svårsomnad på kvällarna, men efter att ha skumpat runt i mammas famn en stund, så somnade hon gott i soffan, och vi kunde prata och mysa en stund tillsammans.

Short but sweet. Men jag behöver inte misströsta för på söndag kommer älsklingarna hit igen. Och då är även världens bästa Lelle med, och det blir saffrans soppa, cupcakes och Pianot. Perfa!

Just det, igår var vi tre på Glenn och quizzade, och kammade hem en seger! haha. Tofsvipporna rockade rätt bra! Vi har planer på att göra det till standard. Hur kul som helst!

Ursäkta min radiotysnad. Men veckan har bara sprungit iväg, med jobb, sjukdomar och avsaknaden av datorsladd (Hjälp, eller hur?)

Nu är jag iallafall back on track!

I söndags hade jag en gravidfotografering med fina Annica, och hennes lilla bulle. Vi fikade en stund hemma hos mig, och medan jag sminkade och fixade Annica inför plåtningen, så öste regnet ner ute, och våra förutsättningar för utomhusbilder sjönk drastiskt.

Men efter några fina bilder inomhus, lättade molnen på sig och vi stack ut. Vi hann med att få massor med fina bilder, innan regnet gjorde ett återbesök.

Här kommer en liten sneak peek. Hoppas ni gillart!

Nu mina vänner, så är jag äntligen färdig med bilderna på fina lilla Lily. En sådan go och glad tjej, som tyckte det var helt okej att agera modell, och tappert poserade i olika kläder. Tack för att jag fick fötroendet att skapa fina minnen på eran lilla solstråle, Jeanette och Kristoffer!

Alltså, självklart blir jag varje dag inspirerad av olika saker runt omkring mig. Det kan vara från bilder i tidningar, folk påväg till jobbet, sidor på internet, filmer eller musik för att nämna några. Alla har vi ju våra inspirationskällor, våra musor osv.

I förra veckan hade jag en babyfotografering med söta lilla Lily. Vi dressade upp goingen i söta mössor, koftor och scarfar, satte henne på en grusväg (som jag förövrigt länge har velat ha med i några bilder) och knäppte några kort. Lily var en solstråle hela sessionen rakt igenom, Lóa satt och snackade i vagnen och tittade på, medan jag låg och ålade mig på marken, och kastade mig ut på kornfälten, och Lilys mamma gjorde ett utmärkt jobb med att få Lily att le och titta åt rätt håll. En hel rolig morgon.

Här är en sneak peek. Mer kommer.

Det börjar närma sig året för allas vår lilla Lóa loppa! Tiden, har som bekant, sprungit iväg, men än så länge så är hon fortfarande min lilla bebis! Jag är stolt över hennes angelägenhet och vilja att börja gå, men på något sätt så markerar det liksom att hon lämnar bebisstadiet lite grann. Och jag vill ju gå och bära på henne ett tag till, suga lite mer på karamellen, lukta lite mer i bebisnacken. Men, jag skall icke förtrösta! Mina flickor kommer alltid vara mina barn, och jag vet att dom kommer vilja bli kramade, omhållna, tröstade och så vidare i hela livet. För mamma/barnrelationen lever man med hur gammal man än blir. Det ger mig ett lugn att tänka på det.

Idag har Lóas 11 månadersdag överskuggats av två onda ting, dels att lillskruttan hade feber och var väldigt förkyld, samt att Eira råkade klämma fingrarna i bildörren, och det blev en tur till sjukhuset.

Som tur var, var det inget allvarligt med fingrarna, möjligtvis några sprickor, och Lóa var tapper och vid gott mod trots feber och rinnig näsa, så jag fick knäppt några bilder denna månaden också.

Nästa gång är det "the big ONE" Spännande med Lóas första födelsedag! ♡

Iklädd en rosa ballerina dress, silverglittriga benvärmare och mockasiner intog Eira salen på Aranäs skolan där hon från och med idag, kommer spendera 45 minuter varje lördag med att dansa. Helt oblyg vinkade hon hej då till oss, när vi blev "utkörda" ur danssalen.

-Hur står du ut med allt det där? Alltså jag får rysningar när jag ser det.

Ja, pappor, har jag märkt, har inte riktigt samma toleransnivå som vi mammor när det gäller kladd och barn i kombination.

Tor är nämligen inte den första pappan som jag hör säga detta. Och visst det är väl kanske förståeligt hur man känner lätt panik, när man ser sitt barn, med mat från topp till tå. Eller rättare sagt man ser sin mat, med ett barn gömt någonstans under röd tomatsås, blandat med banan och några bitar paprika.

Och det är överallt, golvet, väggen, stolen, bordet, på katten, på bebis ( så klart ). Men nej, ingen panikkänsla infinner sig. Bara en total mammakärlek som nu får ta av sin kladdiga bebis kläderna, och tvätta och gosa på en gosig liten bebiskind. Det är: Suck, kärlek i hjärtat.

Älskart!

Jag tror knappast att jag är ensam om att tycka om hösten. Men vissa tycker att det är lite tabu, att liksom längta efter frisk krispig luft, rosiga kinder och gulnande löv. Alltså, klart att jag älskar sommaren, och allt vad det innebär med varmt väder. Men det är något speciellt med hösten. Så är det bara! Massor med mys inne, the, filtar och tända ljus. Eller en härlig höstpromenad med en rykande varm chai i handen. Bring it on!

Tack igen, finaste Herr och Fru Hollbjär, för att jag fick äran att dela och dokumentera eran dag! Tack också Jessica för förtroendet att sminka dig! Ett riktigt roligt, vackert, varmt och personligt bröllop var det! Och jag hoppas att ni tycker om era bröllopsbilder, och att dom kan få er att minnas känslan, kärleken och glädjen från den dagen. All lycka!

Här kommer en liten berättelse om hur det egentligen gick till när Eira kom till världen, om man frågar henne då förstås.