forthekix

Idag har vi gjort något så mysigt som att gå på tomtekväll på Eiras dagis. Med varm glögg och goda pepparkakor i magen, tågade vi sedan med brinnande fackor i handen upp mot skogen för att träffa tomten, och lämna in en önskelista. En lite blyg Eira sträckte fram listan med önskeklappar till den något feminina tomten och fick sedan en gottepåse ur tomtens säck.

Och som att det inte gav nog med julkänsla, så passade vi även på att baka lite pepparkakor härom dagen. Eira gjorde egen designade kakor så som "plåster" och diverse "älgar och renar" Lóa åt mest deg, och Tor kavlade. Det var helylle svensson familjemys på hög nivå! Tänk om varje kväll kunde vara så.

...Medans hon precis hade börjat att plocka blommor så dök vargen upp.

”God dag, Rödluvan”, sa han vänligt,

”vart ska du ta vägen så här tidigt?”

..Rödluvan var inte rädd för vargen.

”Var bor din mormor då?” frågade vargen.

..Lugnt och stilla gick han en stund bredvid Rödluvan.

Sedan sa han listigt:

Se dig omkring lite, Rödluvan!

 

 

..Då tittade Rödluvan sig omkring och märkte hur

solstrålarna glänste mellan trädstammarna.

 

 

..Då sa Rödluvan:

”Men mormor, vilka stora öron du har!”

 

Gång på gång blir man förundrad över hur underbart det är med syskonskap, och hur det på olika sätt visar sig. Genom att beskydda varandra från andras dumheter, att ge sitt syskon något som man själv kanske gärna vill ha, men dom vill ha mer (Min storasyster gav alltid med sig när jag började pipa över någonting)

Man finns helt enkelt för varandra i vått och torrt, och det är ett band två människor i mellan som faktiskt ingen kan komma imellan.

Det fantastiska får vi uppleva nu. Eira är en helt otrolig storasyster!

Som ger lillan nappen när hon är ledsen, stryker henne över kinden och torkar bort tårar, hon säger till mig vad hon tror Lóa vill, skyddar henne från dumheter och pussar henne alltid godnatt. Och inte minst det fina jag fick uppleva idag.

Hon hjälpte henne knyta skorna.

Eller, försökte hjälpa henne i varje fall. Men trots att hon inte ens själv lärt sig att knyta sina skor, så skall hon hjälpa sin lillasyster. Jo, mitt hjärta slog dubbla slag och jag fick en klump i halsen av stolthet och kärlek när jag såg det.

Är det ganska bra att ha en storasyster att hålla i handen. Och dom var så otroligt söta när dom busade bland löven i skogen. För Lóa finns inget bättre än att tulta efter syrran och delta i alla hennes upptåg.

Vi har haft en riktigt härlig höstdag idag. Med en liten promenad och fika i skogen, lek och bus hos Morris, och en eftermiddag med rollspel där hela familjen var med. Eira var Törnrosa och skulle ligga och sova, medans pappa prinsen skulle komma och pussa henne, mamma hästen räddade den goda lilla fén Lóa från farliga drakar, och sedan fick mamma hästen även prova på livet som drake. Med pappa prinsen och Eira prinsessan som kom med rosa prinsessvärd och försökte såga av draken benen. En annorlunda upplevelse sådär på en måndag.

Synkade som få stängde vi dörren om varsitt barn som förhoppningsvis kommer sova törnrosa sömn ända tills vi väcker dom med pussar i morgonbitti. Mmm, lite kan man ju drömma!

Två klänningar kommer gåendes med en liten flicka gömd någonstans bakom dom.

-Vill du vara Askungen eller Snövit?

Hör man en liten ljuv stämma ljuda bakom de glansiga tygen.

Valet är självklart. Man väljer den blåa klänningen som låter en bli klädd som Askungen.
Annars blir det ett jävla liv.

Snövit aka Eira och Lóa aka Askungen aka bebis i förstor klänning, sitter sedan och äter middag sida vid sida i köket.

Askungen blir ledsen av okänd anledning, Snövit tröstar, pussar och klappar samt ger några uppmuntrande ord.

-Så ja, gråt inte Askungen.

Inlevelsen är total.

Det där med att ha en syster, det vet jag av egen personlig erfarenhet hur det är. Det finns ingen som man kan vara mer arg på, bråka med, avsky och älska mer och på samma sätt som sin syster. Jag och min syster har verkligen haft våra duster genom åren. Oftast har det varit jag som har varit en bråkande jobbig lillasyster, som har slagit min stackars storasyster med mattpiska, gjort "karatesparkar" åt henne och tagit saker utan lov från hennes rum. ( dock minns jag mornar jag kunde vakna av att garderobsdörren knarrade, och söta syster stod där och tog kläder ur mina hyllor )

En annan historia jag fått höra av mamma, det var att Linda alltid nallade mitt godis. Eftersom hon själv åt upp sitt så snabbt, och jag gärna sparade. Detta resulterade i att jag gömde min godispåse i garderoben, så hon inte skulle hitta den. Och när jag en gång skulle ta en godis och hon såg mig, så sa jag att jag bara skulle byta trosor! Det finns många historier vi kan skratta gott åt när vi tänker tillbaka.

Och våran fantastiska resa vi gjorde ihop 2004, till Malaysia, Bali och Borneo gjorde vårat syskonband om möjligt ännu starkare. Min syster är verkligen en person jag ser upp till och älskar utan förbehåll, och jag vet att det kommer vara mycket skrik, klös, hårslitningar våra flickor emellan (det är liksom oundvikligt) men jag vet också att det kommer vara mycket skratt, bus och glädje, och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag märker att det börjat redan.

Eira är en sann storasyster som tröstar, pussar, hämtar napp och lånar ut gossedjur när lilltuttan är ledsen. Och när jag ser detta, så vll jag bara krama min egen syster extra hårt och säga förlåt för alla gånger jag har varit en jobbig grinunge som hon har tagit hand om så fint. I love you sis!

Lóa har feber, igen. Stackars lillan! En förkylning har fullkomligt tagit över hennes lilla kropp, och trots vräknings försök klamrar den sig kvar, likt vintern som håller ett stadigt grepp om våren.

Detta har resulterat i en inomhus dag. Och visst, det kanske bara är den rastlösa mammans dåliga samvete, för Eira verkar ju ha det bra, när hon ränner runt i sin Snövitklänning. Men man vill ju så gärna hitta på något för hennes skull. Så idag har hon fått en Askungen CD med tillhörande bok, och ett Prinsessan och Grodan memory. Så nu har vi fikat på kanelbullar, spelat memory och lyssnat på den nya CD:n.

Får hoppas att snön är bortsmält i morgon och att Lóas förkylning har kapitulerat. Så vi kanske kan göra något utanför denna borg det känns som vi befinner oss i.

Alltså, det klart man inte kan låta bli att lägga upp lite idolbilder på dom här två flickorna!

Dom är så otroligt goa båda två, och det är så härligt att se när dom samspelar med varandra.
Lóa skrattar alltid som högst när hon tittar på Eira, och alla hennes tokerier. Och storasyster gillar nog när hennes publik visar uppskattning, för då skruvar hon upp tempot och ballar ur riktigt ordentligt!

Men det allra finaste det är ändå när man skall natta Eira och lillstrumpan ligger bredvid, och Eira med sin lilla väna röst säger: Go natt Lóa älskar dig!

Mitt hjärta lämnade bröstkorgen!