forthekix

Ställa om klockan, få en timma extra! heh, vilket skämt! För mig blev det inga extra sovtimmar inte, nepp! upp vid fyra, när jag precis hört Tor komma innanför dörren efter en kväll bortifrån, då satt en liten jollrande ettåring i spjälsängen och tyckte det var dags att gå upp. Lagom till att jag fick henne att somna om, så slog barn nummer två (eller egentligen ett, eftersom hon är äldst) upp ögonen. Tillbaka ut i vardagsrummet och fram med frukosten. Jippi.

Så, jag är helt enkelt för trött för det här. Men jag kan säga ett, och det är, att idag har jag fått en Iphone 4s! Tjiihoo.

Over and out!


En favoritbild i repris

Ja, så heter karaktärerna i Eiras version av Madicken.

-Mamma, Pilutta klättrade på taket, det får man inte det är farligt! Hehe. Sötnos!

Jag tycker i allafall att det är väldigt mysigt att Eira nu har fattat tycke ordentligt för Astrid Lindgrens filmer. Både Pippi, Madicken, Emil och Bullerby filmerna har gått hem. Tänk för två år sedan så gick Teletubbies varmt här hemma. Jo, man kan säga att jag är väldigt glad att dom har bytts ut. ( Snälla Lóa fastna inte för dom! )

Eira hade feber och världens hosta natten till igår, så det blev soffhäng, film och glass för oss, och jag kan villigt erkänna att jag för min del också tycker det är mysigt att titta på Pilutta hennes lillasyster Biljett och kompisen Näbbe.

Alltså, treårs trots är verkligen inget kul! Det är mycket kasta sig ner på golvet och gråta, ja lite varstans. Det är protester, sura miner, gnäll, tjat, vägran att klä på sig, matvägran och vägran i allmänhet.

Men trots alla dessa påfrestande saker, så är min treåring alldeles alldeles underbar! Hon blir liksom förlåten för allt ovanstående så fort man ser den riktiga lilla personen lysa igenom trotset. Den lilla tjejen som väcker sin mamma genom att viska: Jag älskar dig.

Som alltid pussar sin lillasyster godnatt, som är tokig i Pippi Långstrump, som gör superfina teckningar och är duktig på att dansa i ballerinakjol.

Som idag när jag kom hem med ett par nya överdragsbyxor utbrister: Men åh vad coola!!
Varpå jag svarar, att det är ju hon också, en riktigt cool tjej. Kontringen på detta var: Men åh tack så mycket mamma! Tycker du det? Det var väl roligt!

Ja, sannerligen var det roligt, hon är en riktigt rolig tjej och cool så klart! Min fina lilla busiga Eira.

Nu är bilderna äntligen klara, från den härliga höstdagen på Tjolöholm, där jag fick äran att fota familjen Sladic/Lundström. En sådan varm och mysig familj, med underbara barn. Amandus och Julian, som poserade så snällt medan den galna tanten sprang runt dom och knäppte massa bilder. Här kommer mina favoriter!

Är det ganska bra att ha en storasyster att hålla i handen. Och dom var så otroligt söta när dom busade bland löven i skogen. För Lóa finns inget bättre än att tulta efter syrran och delta i alla hennes upptåg.

Vi har haft en riktigt härlig höstdag idag. Med en liten promenad och fika i skogen, lek och bus hos Morris, och en eftermiddag med rollspel där hela familjen var med. Eira var Törnrosa och skulle ligga och sova, medans pappa prinsen skulle komma och pussa henne, mamma hästen räddade den goda lilla fén Lóa från farliga drakar, och sedan fick mamma hästen även prova på livet som drake. Med pappa prinsen och Eira prinsessan som kom med rosa prinsessvärd och försökte såga av draken benen. En annorlunda upplevelse sådär på en måndag.

Synkade som få stängde vi dörren om varsitt barn som förhoppningsvis kommer sova törnrosa sömn ända tills vi väcker dom med pussar i morgonbitti. Mmm, lite kan man ju drömma!

Tjolöholm bjöd på en solig med kall dag förra lördagen, när jag tog med kameran och plåtade familjen Sladic/Lundström. Många härliga bilder vältrar jag mig i nu, och jag kan lova att det är svårt det där med att välja. För jag hade kunnat använda nästan allihopa!

Här kommer i alla fall en Sneak Peek på dom!



Vi har haft en väldigt mysig dag idag hela familjen. När Eira var på dagis åt jag, Tor och Lóa lunch nere på Nello, och när familjen var komplett blev det sparkcykel och vagnspromenad ner till affären. Och innan det var dags för barnen att hoppa i säng, badade dom bubbelbad ihop med pappa. Det finns inget bättre än sådana här sköna mysiga dagar! Eira är tokig som vanligt, busar och bygger kojor, leker att hon är Pippi, och Lóa knatar efter sin syster och vill vara med på precis allt! Springa i soffan, dansa och bygga koja. Det är en fröjd att se dom ihop! Och på tal om mysiga dagar, på lördag skall jag ta med mig Eira på bio för första gången (Hon har iof varit med dagis, damn it! Dom hann före) Det längtar vi till!

När Lóa var runt tre månader, så upptäckte jag att hon hade börjat få massa konstiga prickar på sin lilla rygg. När jag var på BVC för läkarbesök, så passade jag på att be henne titta lite extra på dom. Varpå doktorn svarar att det ser ut som någon form av eksem eller blåmärken som hon kan ha fått av mina fingrar, när jag lyft henne. Helt befängt och väldigt klumpigt uttalat tycker jag. Tiden gick och prickarna blev fler, och jag pratade med min BVC sköterska, som tyckte att jag borde gå till barnmottagningen med detta. Jag gjorde det, och där blev dom inte mycket klockare, utan skickade mig till hud.

Efter lång väntan fick jag hem svar, om att dom inte hade någon tid till oss, eftersom dom hade tittat på remissen och inte bedömt det som akut, så bad dom mig vända mig till vårdgarantiservice, vilket jag gjorde. Jag fick en tid till Carlanderska två veckor senare.

Det var i fredags. Där kunde en otroligt gullig Dermatolog konstatera fort vad det var Lóa hade. Hon har en mycket ovanlig sjukdom som kallas för Mastocytos. Den är så ovanlig så att mindre än 100 personer i hela Sverige har eller har haft den. Det handlar i stora drag om att hon har en överproducering av Histamin, och är i regel inget farligt, men skulle hon bli stucken av en geting, biten av en orm, sövd eller få medicin som innehåller acitylsalicylsyra osv, så kan hon få en anafylaktisk chock. Vilket innebär att hon inte kan andas. ( Det är det som drabbar personer med svår nötallergi tex) Detta är ju direkt livshotande, och innebär att hon kan behöva ha en spruta med sig, ifall detta skulle inträffa.

Som mamma blir man ju självklart orolig, ledsen, chockad, men samtidigt lättad över att äntligen få veta. I dom flesta fall så försvinner Mastocytosen när det drabbar så små barn, men det kan dröja upp till skolåldern eller tonåren innan det händer.

Vi kommer att få en tid till en läkare, som skall kolla så att det inte har satt sig invärtes också, vilket det kan göra, och då kommer vi säkert få veta mer om hur vi skall förhålla oss till detta osv. Det som gör mig ledsen och upprörd i det hela, det är hur läkare och sköterskor inte har tagit mig på allvar, och låtit det gå så lång tid innan vi äntligen fick hjälp!

Det har passerat en sommar med möjliga chanser till både bi, getingstick och ormbett! Och vad hade hänt om hon kanske hade behövt opereras för säg blindtarmen?

Visst i nio fall av tio är det inget mer än ett eksem, men i Lóas fall var det det. Och jag tackar min magkänsla för att jag har varit påstridig! Nu kan vi göra allt för att ta hand om våran lilla prick på så bra sätt som möjligt, och hålla tummarna för att hon blir av med det snart!



Älskade lilla prick!

Det är en väldigt skön känsla, när man precis har lagt sista touchen på ett fotojobb, och det är dags att låta kunden få se resultatet. Lite pirrigt är det ju, för man hoppas ju verkligen att dom skall tycka om det man precis har gjort. Jag hoppas iallafall att Familjen Roed nu kommer sitta och titta igenom bilderna dom fått, och tycka lika mycket om dom som jag gör!

Tack för att jag fick följa med en härlig söndag med eran fina familj och föreviga er ute bland löven.

För alla er som inte prenumererar på Norra Halland, inte är hemma i Kungsbacka, bor utomlands (Bea!) Så kommer här reportaget! Vill ni se bättre, läsa mm, gå då in här!

Idag har jag varit ute på Tjolöholm för en familje fotografering. En Sneak på det får bli imorgon, nu skall jag umgås med min fina syster!

Okej, dom börjar radas upp lite nu, dom där speak peeksen. Men min älskade syster, med sin vackra bebismage, måste jag bara få ge en liten smygtitt på.

BTW idag var vi med i tidningen! Ni minns väl reporten som var hemma hos oss? Idag publicerades artikeln! Hihi. På omslaget av hem & bostad i Norra Halland. Se till att skaffa ett exemplar innan det är försent!! hihi!

Babykalas för alla små babykompisar, det kommer Söthjärtat ha på söndag, men på självaste dagen var släkten här och grattade. Och det såg ut lite så här. Lóa fick smaka på min hemgjorda marängtårta med chokladtryffel och hallongrädde, ja ni hör ju hur gott det låter, och det är det också, fast det tyckte inte Lóa. Hennes min var priceless! Hon visade upp sin fina gångstil för släkten och gladde sig åt uppmärksamheten och alla barnen som var där för att leka med henne.

Så söndagen ser lovande ut för mera tårtsmakning, babylek och presenter. Helt i Lóas smak!

Med tårta i magen, födelsedagskronan liggandes bredvid sig i soffan, somnade hon med en trygg hand på min kind. Hon har idag firat sin första födelsedag! Och jag minns det, som det så fint heter, som om det var igår, då hon kom till oss. Den där vackra höstdagen den 11 Oktober 2010.

Det var snudd på 101010, men jag vet att jag tänkte, att jag hellre ville ha en cool bebis än ett coolt födelsedatum. Och OM jag fick en cool bebis!

Lóa är coolhet personifierad. En riktigt tuff brud i lyxförpackning, för det skall ni veta. En söt liten kaka, det är hon! Hon, som älskar att stå och vicka på sin lilla blöjrumpa vid askungen CD-spelaren i barnrummet. Som helt plötsligt knatar runt på sina små rultiga babyfötter, som säger söta ord som: Tiittaaauut (titt ut), tack tack, använder sig av monstergrowl och som har en riktigt unik krypstil.

Mitt hjärta bankar och slår för denna lilla varelse, ja hon och hennes syster så klart. Att känna hennes varma lilla nacke mot min kind, ger mig ett otroligt lugn, och jag är den lyckligaste människan på jorden, som har välsignats med denna lilla ängel.

Lóa tack för att du finns, och för att du är precis den coola, fantastiska, söta lilla varelse du är! Du rockar och jag älskar dig! ♡

Puss Mamma

En riktigt fin höstpromenad med kameran och fina familjen Roed blev det igår. I en härlig bokskog nära Gåsevadholms slott sprang barnen runt ibland löven och lekte häst, mumsade på godis och busade medan jag mest låg och rullade mig bland löven med kameran i högsta hugg.



I morgon är det ju Lóas 1 årsdag! Och paketen ligger inslagna, balonger och tårtljus är inköpta och det blir en dag full av bak och fotografering, för att sedan avsluta med ett härligt kalas! Tänk ett år! Det kan verkligen gå fort!

Ojojojojoj! Nu får ni verkligen skälla på mig! Jag förstår om ni gör det, jösses vad många dagar det har gått sedan senaste inlägget! Skäms på mig.

Inga ursäkter eller bortförklaringar tänker jag komma med heller, utan jag tänker helt sonika bara forsätta där jag lämnade det. Med Linnéas dop. Nu är bilderna färdiga, och det är dags att sätta tänderna i bilderna från dagens fotografering, med fina familjen Roed.

Och imorgon minsann, då skall det inhandlas inför Lóas 1 års kalas! För på tisdag fyller hon! Och OM jag har en roligt 1 års fotografering i huvudet! Hoppas att det kommer ut lika bra, det återstår att se.

Jag var i Alingsås i Lördags, för att delta och fota på sötaste lilla Linnéas dop. En riktigt varm och härlig dag blev det, och Linnéa var så lugn och glad under hela dopgudstjänsten. Nu är det dags att sålla bland bilderna och välja ut dom bästa. Men här kommer en liten tjuvkik, när den fina dopklänningen skulle på.

Bilderna på Annica är äntligen färdiga! Hoppas ni gillar resultatet. Nu skall jag göra mig och flickorna redo för Eiras dans, sedan bir det dop och fotouppdrag för min del, medan tjejerna för deras del kommer vara hos farmor och farfar. Eira har idag även sin första smågodis påse att gotta sig med! Känns lite stort sådär, att plocka godis tillsammans. Lördagsgodis är ju ändå något man verkligen minns att man längtade efter när man var liten. Hoppas den här lördagen kommer rocka nu då, med lösgodis och allt!