Scones på filmjölk

Ger mjuka och goda scones!

Du behöver

Receptet är för 4 personer.

• 3 dl filmjölk eller naturell yoghurt
• 75 gram smör
• 6 dl vetemjöl
• 2 dl grahamsmjöl
• 4 tsk bakpulver
• 1 tsk salt

Gör så här

Blanda mjöl, bakpulver och salt i en bunke. Skär smöret i bitar och blanda ner det i mjölet. Finfördela smöret med fingrarna till en grynig massa.

Blanda ner filmjölken och rör ihop till en deg, men rör inte i onödan utan sluta när du kan kan forma till en deg.

Dela degen i fyra bitar och platta ut till runda kakor, cirka 12-15 centimeter i diameter. Skär två skåror i varje kaka, i ett kors. Nagga kakorna med en gaffel.

Lägg på bakplåtspapper eller smord plåt och grädda i 250 grader i cirka 10 minuter. Servera nygräddade och varma!

 

Nom nom nom!! Thé och scones står på menyn. Lóa har legat i sin babysitter och tittat på, med stora ögon, när jag har bakat scones. Finns det något bättre en sådan här lite kylig, mörk höst kväll? Skulle väl vara ett skumbad då kanske, men det avverkade jag ju i morse. Kanske får bli ett till sen. Med lite mindre ankor och bunkar, och lite mer tända ljus. Aaah härliga kväll!

Tror knappast att jag är ensam om att bli helt förvirrad av det här med att ändra klockan. Vilket förövrigt är något man gör varje år, och ändå blir man helt virrig varje gång. Skall man flytta fram en timme? Eller bak? När ändrar man? Och har klockorna på datorn och telefonen ändrat sig själv? Ja, ni hajjar ju. Det är nog inte bara vi "blondiner" som har dessa funderingar, eller?

Jag vaknade i alla fall enligt den "nya" tiden, vid åtta i morse. Och jag måste säga att det var väldigt skönt att få sova lite längre än vanligt. Tor var en sådan gentleman, att han satt uppe med Lóa igår OCH gick upp med Eira tidigt i morse. Thank you lord! Mamma fick sin skönhets sömn, och blev genast en lite gladare och piggare version av sig själv.

Så efter frulle, skumbad med Eira, och bad i baljan för Lóa, så gav vi oss ut på en skogsprommis med familjen Wall. Det var väldigt härligt att gå ibland alla härliga orangea, gula och röda löv, och bara andas in frisk höst luft. Sen hjälpte det ju otroligt mycket, att jag hade en privat vagnputtare i alla uppförsbackar ( tack Linus ) Eira blev eld och lågor när jag sa att vi skulle träffa Morris och gå till skogen. Hon pratar ofta om att gå till lekplatsen i skogen. Tyvärr så slocknade hon i vagnen när vi väl var på väg dit. Man har ju inte riktigt hjärta att väcka en så trött tjej heller. Så det blev ju ingen lek på den lekplatsen för hennes del.

Däremot så tog vi en sväng ner till skogsalléns lekplats på vägen hem, vilket blev en stor succé, eftersom Eiras favvo dagis kompis Engla dök upp med tillhörande mamma. Så, där blev vi kvar i över en timme. Och Eira och Engla lekte och hade hur kul som helst. Tyvärr måste ju allt ta slut någon gång, och när jag insåg att klockan var två ( eller egentligen tre, eller hur tänker man nu igen ) och vi fortfarande inte hade ätit lunch, så var det dags att vinka hej då till Engla och gå hem för att smaska i oss mormors goda rester från gårdagens middag.

Nu har stålmans dräkten åkt på igen ( nya it plagget ) (och som svar på vart den är köpt, så är det leksaksaffären på Freeport, 99kr) och vi spränger trumhinnorna till ljudet av Super super superman, och Eiras dag är gjord efter att hon har fått leka med två av sina favvisar Morris och Engla!



Idag var det jag som var ute och cruisade med rymdskeppet, dock är bilden från i Onsdags..

Vilken bra dag det blev! Zombie mamma till trots. Jag piggnade ändå till rätt bra. Jag och flickorna packade in oss i bilen och åkte och hämtade upp mormor. Sedan styrde vi kosan mot Freeport, där Eira fick lite leksaker och vi passade på att ta en liten fika.

Nästa fredag är det "snäll" Halloween på Eiras dagis, så vi shoppade en liten utklädnads dräkt till sötnosen. Och gud vad hon gillade den! Här hemma går "The Pinks" Superman på Spotify med jämna mellanrum, så får man då en passande dräkt att springa runt i, med ena armen framsträckt i luften, samtidigt som man sjunger: Super super superman! Då är man glad! Och det var precis vad Eira gjorde när vi kom innanför dörren.

Sen var hon ju tvungen att test laga med sina nya grytor och pannor som hon fick också. Det har varit full rulle här hemma, och pappa fick maten serverad vid Eiras lilla bord med orden: Här får du älskling!

Nu är det snart dags för tacos och allt det där jag skrev om tidigare. ( Vi fick ändå åka från Ica Maxi till Coop för att kirra Saltchoklad, för den var totalt slut!! ) Mys mys mys!









Lite halvförbannad??

Ännu en vaken natt resulterar i en trött mamma..två små flickor ville bestämt vara vakna till tre..hmm..jäsp!

Men men, nu steker vi "blodtutting" och snart skall vi åka till mormor, sen får vi se vad det blir av dagen. Men en sak är i alla fall säker, jag tänker inte låta min trötthet påverka våran fredag! Nej, det skall allt bli en bra dag i dag också!

Och ikväll är det ju dags för fredagsmys. Med Idol, tacos, saltchoklad, Skavlan och huvudet på älsklingens axel. Det är aldrig fel!

Nu skall jag fortsätta dansa med Eira i köket, för det gör mig pigg och glad!

Okej, jag kom i säng vid en ganska okej tid igår. Runt elva fick jag krupit ner under täcket, men en smått halv vaken bebis gick inte att vagga till söms. Så det var bara att knalla ut med bebis till vardagsrummet och ner i famnen på pappa Tor.

" Mommy needs her beauty sleep"

Ja, men är man färdig ammad och klar, så kan man ju faktiskt ligga och mysa hos pappsen lite. Tror det tog ungefär 0.1 sekund innan jag somnade. Sen fick jag allt sovit i några timmar innan det var dags för lite nattamat. Dumt nog vaknade båda barnen, så medans jag satt och ammade, försökte jag även få Eira att lägga sig ner igen och somna om. Medans hon hade storslagna planer på att ta med sig Kitty upp och titta på Bolibompa. ( Som hon trodde visade barnprogram sisådär 04.30 ) Efter vad jag uppskattar som 1,5 timme vakenhet, så somnade tillslut alla om igen. Tills Tors klocka ringde vid sju tiden, och jag inser att jag sitter och sover, med Lóa på magen. Ja, det är ju också ett sätt.

Lóa ammade lite, och sedan slockande vi två igen. Och vaknade inte förrän 11.30!! Oj oj oj! Så skönt, vilken sov morgon!

Men varför är jag forfarande så himla trött då? Jag hade ju utan problem kunnat gå och lägga mig igen, men jag tror inte Eira delar min längtan efter sängen. Så nu får jag helt enkelt se till att piggna till lite, så jag kan vara en lite roligare mamma. ZZZZZ!





Våran duktiga storasyster!

Ledsen att jag varit lite halv kass på att uppdatera nu ett par dagar. Men här hemma är det highlife, och vissa saker kommer lite i andra hand så där. Blir nog lättare snart, när jag börjar få lite mer kläm på allt, och bättre rutiner.

Nu är i alla fall Eira på dagis, och Lóa ligger och sover så gott i sin vagga, så då kan ju mamma passa på att blogga några minuter.

Igår var det BVC besök för Lillan, och jag hade fått för mig att det var öppen mottagning mellan 10-12. Så här var det ingen stress på morgonen, tills det vid elva tiden slog mig att det bara var till halv tolv. Så genast fick vi lite brådis. 12.35 kom jag inspringandes med andan i halsen och bebis på armen på BVC, och jag hade tur att dom förbarmade sig över mig. ( Virre morsan ) Efter vårat stressade besök cruisade vi ner till stan, och gick in en sväng på Babyproffsen, för att se om dom kunde visa mig hur tusan man fick fast liggdelen på våran dubbelvagn. Och hrmm, det var inte så svårt...
Så nu när jag kunde detta, var det bara hem och fixa iordning vagnen. Tor kom hem i lagom tid också, så vi kunde ta en promenad upp till Eiras dagis och hämta henne med vrålåket.

Det var en glad tjej som kom springandes emot oss, och hon såg faktiskt mäkta stolt ut när hon satt i sin nya vagn jämte sin lillasyster. En riktigt mysig promenad blev det med hela familjen.



Lóa nanar gott i vagnen.



Eira verkade gilla att åka i nya vagnen.

Idag hade jag storslagna planer på att bege mig ut på en härlig höstprommis, med mina två små tjejor. Dubbelvagnen stod nere i källaren, åkpåsen låg i hallen, och Eira var på ett sprudlande och perfekt promenad humör.

Vi smet ner i källaren för att se hur vi kunde få ordning på vagnen, men hjälp! Det var snudd på kärnfysik! Jag förstod mig verkligen inte på den. Och jag vågade definitivt inte dra ut mina små skatter i en halvosäker hemmafixad babytravel.

Får hålla en tumme för att mannen i huset har bättre vett på barnvagnar än mig. Så vi kan provköra vrålåket så snart som möjligt.

Ja, så detta ledde ju till att det blev en innedag för oss. Men inte hängde vi läpp för det inte. Vi såg till att få ut så mycket som möjligt av dagen ändå. Vi lekte med playdoh, gav Lóa ett litet bad, dammsög, sorterade tvätt, bytte lakan, städade skafferiet, rensade och städade i garderober och hade väldigt roligt under tiden.

Tänk att en tvååring tycker att det är så roligt att göra vuxen grejjer! Det är så mysigt! Det gör ju verkligen att jobbet blir roligare att utföra när man har världens gladaste hjälpreda vid sin sida. Och om hon är söt när hon springer runt och dammsuger eller när hon drar fram sin lilla stol till diskbänken och hjälper mamma att diska. Min lilla kärlek!


Mina hjärtan!

Förresten fick jag ju en väldigt trevlig överraskning idag. Min fina pojkvän kom hem från skolan med en bukett liljor och choklad till mig, och en påse med ingridienser till en av mina favoriträtter. Hallå?? Kan man ha det bättre? Fina fina pojke! ;)

Eira + Lóa <3

Mamma!!!

-Snark..

MAMMA!!!

-mmm..

MAMMA GÅ UPP!

Varför aldrig börja morgonen med: Pappa, gå upp!

Varför är han inte lika rolig att väcka som jag? Kan det vara för att han har en förmåga att sova sig igenom möjliga Kärnvapen attacker, Bombningar, Orkaner, Vulkanutbrott, ja nämn vilka krig eller naturkatastrofer eller andra högljudda, förmodade väckarklockor som helst. Ja det kan man ju spekulera i varför alltid det är mamma som skall upp upp upp!

Men väckt blir jag, varje morgon av en solstråle till väckarklocka, sisådär runt sex, sju tiden. Det är ju svårt att vakna på fel sida när världens sötaste tvååring yttrar dom där i och försig något smärtsamma orden: Gå upp.

Men, som tur är accepterar hon ändå att mamma ibland vänder sig mot sin lilla solstråle och säger: Väck pappa istället. Ja, då gör hon så gott hon kan, och i dom flesta fallen så lyckas hon få upp sin döve svårväckte far ur sin koma. Det hände i morse! Jippi tänkte jag i en halv sekund, tills jag insåg att Lóa förmodligen skulle vakna inom den närmsta stunden, och min "sovmorgon" skulle sträcka sig till sjusnåret...

Men men, lite sömnbrist kan man faktiskt leva med. När man kommer upp lite surmulen och hittar ett par glada fnattar som dansar runt och busar och sjunger, samtidigt som det görs frukost i köket. Jag ( surmulen ) försöker få Tor ( hattifnatten) att tona ner sitt morgonhumör lite grann, eftersom det påminner mig om en Duracell kanin på tjack. Lite sårad försöker han få mig på gott humör, men nej, det bet inte riktigt. VA? Vänta lite..

Så här brukar det ju faktiskt inte vara! Det är ju JAG som brukar vara solstrålen på morgonen, som hoppar, dansar och sjunger med solstråle storlek small i köket! Vad hände?

Ja, som tur är insåg jag ju detta, innan det var försent och krig utbröt. Så nu skall jag sudda sudda bort min sura min och passa på att vila i..damn it 5 minuter, innan Hoppis och Skuttis är slut, och huset blir fullt och levande igen.

You got to love it!



Pajas pappa och ballerinan påväg till Hoppis och Skuttis

Det är helt otroligt vad Eira har blivit stor! Hon har verkligen utvecklats hur mycket som helst på sista tiden. Hon pusslar 12 bitars pussel, som är från tre år, helt själv och felfritt. Hon kan räkna till tio, och har börjat sjunga massor också.

I natt när jag ammade Lóa, så hör jag helt plötsligt hur Eira börjar sjunga " Ja må han leva" i sömnen! Hur gulligt är inte det då? Och idag så lärde mormor henne hela "Blinka lilla stjärna" också, så den vill hon mest sjunga hela tiden.

Det är så häftigt när man tänker på det, att för bara två år sedan, så var hon en lika liten skrutt som Lóa. Och nu sitter hon inne på sitt rum och pusslar och sjunger. Man blir så fascinerad över hur mycket en tvååring faktiskt kan.



Mjölkstockningen har fortfarande inte riktigt släppt, och jag har tampats mot febern idag också. Men imorgon hoppas jag att jag är tillräckligt pigg, så vi kan gå ut på en liten promenad. Vi måste ju ut och slira med dubbelvagnen! Så håll tummarna!

Nu har det hänt! Jag har fått mjölkstockning, och ligger här hemma med feber, frossa och svettningar om vartannat. Men den här gången tänker jag banne mig hålla mig borta från att checka in på Varbergs sjukhus! Basta!!

Det har man ju fått höra otaliga gånger. Att man aldrig skall väcka en bebis. Och det var väl inte så att jag "väckte" väckte henne. Jag mest bara "pillade" lite på henne för att se om hon kanske skulle vakna, och så gjorde hon det. Och sedan var hon vaken med besked.

Jösses! En inte så genomtänkt aktion igår kväll vid elva tiden. Jag tyckte bara att det vore så smidigt och Lóa vaknade och ammade innan jag gick och la mig. Det slutade med att jag fick vara uppe till tre tiden..Sen några timmars sömn på det, innan Eira vaknade av att jag ammade runt sex tiden. Då var det liksom bara tack å hej, och upp och på med barnprogram på TV. SNARK!

Ja, det är ju inget jag kommer göra igen i alla fall. You live and you learn.



En inte allt för nöjd Lóa björn!

Ja, nu är det ju så att jag ammar ett barn. Men man skulle lika gärna kunna tro att jag är mjölk leverantör till sexlingar. Jag har så det räcker och blir över! Något jag blev varse om då jag ammade Eira för två år sedan.

När dockan var två månader fick jag en mjölkstockning som hette duga, och jag fick åka med ambulans och skyhög feber ner till Varberg. Där blev jag inlagd i två dagar, jag och min lilla familj. Och dom fick komma ner från BB avdelningen för att pumpa. Jösses det var ingen rolig historia! ( jag hade inte ens strumpor på fötterna när dom hämtade mig med ambulansen, så det var ju sådär roligt när vi skulle åka hem, och jag fick gå med ett par landstinget sockar och blåa skoskydd till bilen..haha)

Nu har jag mest (ursäkta alla känsliga som läser detta, om intima detaljer ) en sårig bröstvårta, som vid minsta berörning får mig att vilja skrika. Då kan ni ju förstå att det gör ont när en liten människa, med världens förmodligen bästa sug förmåga skall sätta sig fast vid min arma lilla tutte!

Ja, men det är bara att grin and bare, som jag tänker varje gång Lillan skall till å snutta. -Mamma, det går över, inte vara ledsen. Dom orden snurrar i mitt huvud! Tänk att Eiras ord kan göra så mycket!

Sen så är det ju bara att hoppas på att Lóa kommer vakna innan brösten sprängs..Annars får jag sno hit någon annan törstig unge! Kanske sätta ut en annons: Prima mjölk finnes med tillhörande mjölkcentral, ingen ersättning kräves, endast tömmning önskas.

Åter igen, jag är ledsen alla förmodade män och känsliga läsare som får ta del av detta kvinnliga beskymmer. Med vart om inte här kan en mjölk ko ventilera?



Världens bästa mjölkare!

Ojojoj. Nu har känslorna kickat in ordentligt! Var det någon som trodde att jag var ett hormonstinnt gravidmonster ( inga namn nämda ) till och från under dessa nio månader med bebis i magen, så kan jag ju meddela att det inte var någonting i jämförelse med hur jag är nu. Jisses! På tredje dagen då kom det som Gessle en gång sjöng: Alla känslorna på en och samma gång.

Både när Eira och Lóa föddes kunde jag inte gråta vid förlossningen, jag var fullt fokuserad på att bebisen levde, och på att betrakta hur vackert det var att se Tor gråta av lycka över sina nyfödda döttrar. Jag, inte gråta, som liksom kan börja gråta över en vacker reklamfilm! Hjälp, varför gråter jag inte?? Jag har precis varit med om ett ögonblick som är ögonblickernas ögonblick, och inga tårar kommer!!!

Sånt skrämmer mig!

Jag låg med Lóa uppe på BB avdelningen och försökte verkligen få mig själv till att gråta, men utan resultat. Där låg jag, lika känslokall som en robot i min egen mening. Jag var ju så lycklig och glad, men nej, inga tårar.

Sen åkte vi hem, och på kvällen när Knytet somnat på min arm, med mjölk runt hela munnen, andandes tungt och förnöjt. Då small det. Det var tårar som framställer synda floden som en vattenpöl i jämförelse. Jag ulkade och grät och fullkomligt skrek ut mina känslor. Det fanns ingen hejd på mig. Och precis så var det när Eira föddes också.

" Och på den tredje dagen kom tårarna"

Nu gråter jag mest hela tiden, hell, ljudet av glassbilen hade kunnat sätta igång vattenverket. Men det känns härligt att jag blivit människa igen. Sen om den här hormonstinna versionen av mig själv, kan tyckas en aning påfrestande för närmsta omgivningen, ( kanske inte det bästa att gråta ikapp med sin tvååring ) det är en helt annan sak.



Eira träffar sin lillasyster för första gången.



Hemma från BB. Mina söta små flickor!!

Vill passa på att tacka alla söta människor för alla era fina kommentarer! Blir som ni förstår helt tårögd och gråtfärdig av att läsa vad ni skriver till mig! Tack tack tack!

Som ni kanske har listat ut, genom min frånvaro. Så har lilla Lo äntligen tittat ut! Det var som både mamma och storasyster trodde! En liten tjej!

På något magiskt sätt lyssnade hon på vad mamma sa och kände i söndags, för på natten så gick vattnet! Vaknade runt ett av att vattnet gick, och efter att ha väckt Tor, så gick vi och ringde till förlossningen, som undrade om jag ville sova vidare och komma in vid tio på morgonen efter. Och det gjorde jag ju så tacksamt. Värkarna smög sig på under morgontimmarna, men jag lyckades ändå få sova till halv sju, då Eira vaknade och ville gå upp. Så då gick vi upp alihopa och ringde efter mormor, som skulle komma hit.

Vi gjorde i ordning det sista, och åt lite frukost, sen packade vi in oss i bilen, och åkte ner mot Varberg. ( dock något tidigare än vad vi behövt ) så vi åkte in till Varberg och Tor fick springa in och köpa senaste numret av Chic på Pressbyrån. (BB lektyr) När vi parkerat och började gå upp mot förlossningen började värkarna ta i lite kraftigare, och dom var ganska täta. ( mellan 5-3 minuter ) Vi fick komma in på ett undersökningsrum, men dom konstaterade med en gång att det var lika bra att jag fick komma in på ett förlossningsrum med en gång. Eftersom värkarna var så täta.

Så in på rum nummer tre, och ner i sängen för att mäta CTG. Där kontrolleras bebisens hjärtljud och man kan se hur värkarna kommer i intervaller. Så där låg jag en halvtimma. Vid elva tiden skulle barnmorskan undersöka mig, och se hur öppen jag var och då kände jag att det var dags att börja med lite lustgas. För jag hade bestämt mig innan, att jag inte ville ha någon annan form av bedövning eller smärtlindring. Så elva sattes lustgasen in, barnmorskan konstaterade att jag var öppen 7-8 cm, och att det här nog skulle gå undan. Jo visst gjorde det det!! En timme senare var jag öppen 10 cm och krystvärkarna började komma.

12.21 föddes lilla Lóa efter 20 minuters krystarbete. Och guuuud så fin hon var!! Och mamma och pappa var så lyckliga!

Fick verkligen en dröm förlossning, 2,5 timma och inte behövde jag sys heller! Dessutom kom moderkakan som den skulle ( till skillnad från Eiras 33 timmars långa förlossning, där moderkakan inte ville komma, jag förlorade hälften av blodet jag hade i kroppen och höll på att stryka med ) Det var verkligen en otroligt häftig upplevelse! Och efter en dusch och lite fika på förlossningen kände jag att jag ville åka hem! haha! Jag gillar inte BB!! Det är så tråkigt att bara ligga där. Men men, för bebisens bästa blev det att jag stannade 48 timmar i alla fall, så alla undersökningar kunde göras osv.

Men nu är vi alltså hemma, Lóa är underbar och jag går bara runt i en fullkommligt rosa bubbla! Med min underbara sambo och mina två prinsessor!!!

Ja, alltså jag har ju inte ens kommit fram till mitt "Due date" som är den 15:de (fredag) men åh vad jag börjar bli trött på det här nu. Jag känner mig bara tjock, långsam och som en sköldpadda på rygg, så fort jag sätter mig ner. Jisses!

När jag väntade Eira hann jag aldrig hit, jag hann inte tröttna på´t. Men nu! När man bara längtar tills man kan ta på sig skorna igen utan krångel, och att strutta upp för trapporna utan att bli andfådd. Jag är som sagt inte den där stilla sittande typen, som vilar så fort tillfälle ges, eller som tar det lugnt. Nepp, inte jag. Jag vill gärna göra allt precis som jag alltid har gjort. Ta två tre trappsteg i taget, bära upp tre tunga bärkassar samtidigt som jag håller en trotsig tvååring i handen (jo, det gick, men jag kan inte låta bli att förbanna mig över dom två grannarna som mötte oss i trappuppgången utan att ens TÄNKA att jag kanske behövde hjälp) bära nämda tvååring från bilen och upp för alla miljoner trappsteg, ja men det har jag gjort ända fram tills nu. Och det har funkat, även om jag märker att min kropp inte riktigt är lika stark som vanligt.

Jag har haft foglossningen från helvetet tillsammans med en ischias smärta som inte är från denna världen. Som grädde på moset har en envis nerv börjat komma i kläm också, och den gör ONT! Därför är jag trött på detta nu. Så, gnäll gnäll gnäll..NU FÅR BEBIS KOMMA!

Fast, jag kommer sakna känslan av att bara gå runt och mysa med min lilla bebbe i tryggt förvar där inne. Känna hur den hickar, eller sparkar. Det är underbart att få uppleva! Jag blir bara lite gnällig och trött på mig själv som inte är den där graciösa gasellen, som jag gärna vill måla upp för mitt inre, att jag var innan. Nu är jag ett långsamt gående fordon, som sakta tar pingvin steg för att komma framåt, och som kan jämföras i kroppsmodell med en elefant.

Här hemma sitter vi och leker med Play-doh, och lyssnar på Eiras spellista på Spotify.

Tiger, Pippi och Krokodilen i bilen är några av låtarna som går varmt.

Det är rätt mysigt att hitta gamla godingar som man själv lyssnade på som barn. Tex Gullan Bornemarks visor, och andra gamla versioner av "Min lilla ponny" mm.

Jag minns när jag var liten, och satt hemma och målade i min målarbok ( väldigt noga och engagerat innanför linjerna ) och lyssnade på en LP skiva. Herregud! LP skiva! Nu kan man liksom bara skriva in i ett sök fält vad det är man vill lyssna på, och i kanske 80 % av fallen hittar man det man önskar. Man behöver inte oroa sig för repade skivor eller trasigt stift på spelaren. Haha!

Vilka teknik kids våra barn kommer bli! Eira som redan använder en touchscreen utan problem, bläddrar och sätter på själv, och vet precis hur man scrollar och trycker på play. Jösses! Kan nog inte påstå att jag kunde något motsvarande när jag var två år.

Men det är så charmigt med oss 80-talister, vi har verkligen fått uppleva sådana stora förändringar inom modern teknik. Allt från LP, till Freestyle, CD, VHS och inte minst när DVDn, Minidiscen och framförallt Ipoden kom!

Vilken glädje det var när man var sjuk,(nej, så klart inte att man var sjuk) och mamma hyrde en Moviebox på Filmtajm och två tecknade filmer. Det var helt magsikt att få se på Törnrosa och Alice i Underlandet samtidigt som man fick en Tip Top att smaska på för den onda halsen.

Nu är det minsann på med DVDn varje morgon, och Piggelinen ligger konstant i en box i frysen. Hmm..Bortskämda?

Hursom så är det så mysigt att bara vara inne en dag som denna och leka med Play-doh, måla målarbok och lyssna på sagor eller musik, och bara mysa med sin fantastiskt tekniskt begåvade tvååring.







Eira har en liten förkärlek till att stå och hoppa till Tigers woopsie-doopsie allihopsie låt på stolen i köket, jag är INTE lika förtjust i denna företeelse. Men fasiken vad söt hon är!

Japp, som jag uttryckte mig i ett tidigare inlägg, så börjar jag känna mig mer och mer färdig med den här graviditeten nu. Ett tag var det liksom som att jag inte ville att veckorna skulle gå framåt så fort, för jag ville njuta och mysa mer med min lilla mage. Det här är kanske sista gången man får vara med om en graviditet ( Om man nu inte skall följa Tors idé att skaffa sladdis sådär vid fyrtio, hmmm njää tack ) Men, nu när jag äntrat vecka 39, och idag passerar dagen då Eira valde att titta ut ( 38 + 3 ) Så börjar det kännas mer och mer okej för bebis att komma.

Så...

När kommer den då?

Lyssnar den redan så bra på sin mamma, så att den har noterat att jag gärna ser att den kommer till helgen? Eller kommer jag ve och fasa gå över tiden i sisådär tre(!) veckor? Nej, det går ju inte! Jag beställde ju en Oktober bebis!
Det kanske är lika bra att bara släppa taget och helt enkelt låta Lilla Lo bestämma själv, för det är ju precis så det går till. Bebis kommer när bebis vill! Basta!

Det är så roligt att betrakta barn, när dom är fullt upptagna och uppslukade i sin lek. Som när man hör hur Eira sitter på sitt rum och trallar " Här kommer Pippi Långstjuuuump, tjoolaa hopp tjooo laaa heeeej" Och så kommer hon ut i köket med en av sina mini thé koppar och säger: Kan jag få lite vatten mamma? Nyfiken som man är så häller man i lite vatten i den lilla lilla koppen för att sedan smyga efter och se vad som pågår.

Då ser man en liten Eira, som dukat upp med thé servis, muffins och tårta på sitt lilla bord, och är mitt i ett kalas, sätta sig på stolen, dricka ur den lilla muggen, för att sedan resa sig upp, gå ut i köket igen och säga om frasen: Kan jag få lite vatten mamma? Och så är det skyttel traffik mellan kalaset och köket.

-Tack så mycket mamma! Säger hon entusiastiskt varje gång hon får lite vatten, och efter en stund hör jag hur det dras av papper inne på toaletten, självklart blir det gärna 5 meter papper istället för något ark sådär. Men man kan inte bli arg, när man frågar vad hon gör, och hon svarar: Måste tojjka, Ejja spillde.

Vilken duktig, förståndig tös! 4,5 meter papper lyckas ändå räddas. Och den lilla pölen torkas upp.

Sen är det väldigt viktigt att rätt färg på kopp hamnar på matchande fat, för oj! vad arg hon blev på mamma, som försökte vara med på thé kalaset med en gul kopp och ett grön fat. MEN, neeeej mamma!! åååååh!

Ja, jag känner igen det där. Rörde någon mina fint uppställda barbie skor gick jag bärsärkagång.

Så, nu du lilla Lo, nu kan du allt komma precis när du vill! För nu har mamma hunnit göra allt som jag var tvungen att göra innan det blev dags för din ankomst. Jag har fått slingat håret, varit på pedikyr, fått en härlig kroppsinpackning och peeling, en ansiktsbehandling, och massa roliga bilder på dig i magen.

Väldigt många, jag själv inkluderad, tycker ju att Eira är en rak kopia av sin fina pappa Tor. Och visst, som jag sa, så är jag en av dom. Men det finns vissa saker, som verkligen visar på att det är min dotter det där.

Som hennes humör till exempel. Hennes vilja, hennes envishet. Nog besitter även pappa dessa egenskaper. Men jag kan verkligen känna igen mig, från hur jag var när jag var liten. Som att hon redan börjar säga vad hon vill och inte vill ha på sig. Senast i går morse innan dagis, hade vi ett litet krig om detta. Eira vägrade ta på sig jackan och mössan, utan skulle promt ha på sig sin väst och den lila baskern till det. Jag tänkte minsann gå vinnande ur det där kriget, tills en morgontrött pappa, helt ovetande om läget, hasar sig upp i hallen, och räcker Eira den lila baskern! Jaha! Tusan också!! Där vann hon den ronden. Annars har jag som princip att, visst Eira har en stark vilja, men min är starkare!! (ja, för det mesta i alla fall)

Sen har vi ju den pedanta sidan, som hon definitivt inte har ärvt av far sin. Hon är väldigt duktig på att städa efter sig, och gör gärna fina rader av saker hon ställer upp, och lägger saker i ordning. Det är ett typsikt Fribergs drag.

Sen, sist med inte minst. Hon håller för det mesta kritan i vänster hand!!

Ha ha! Så klart ungen blir vänsterhänt! (Som jag och morfar, för er som inte vet)


Den lilla konstnären